Skadeglädje :D

Shiiit. Det är en sjuk träningsvärk jag har, och jag är fullständigt övertygad om att det typ aldrig kommer gå över. Krävs liksom en smärre kraftansträngning för att trycka upp rando dörr någonstans. Inte sagt att jag är emo över det. Tvärtom, min favvosysselsättning igår och idag är att säga "Oh vilken träningsvärk jag har", känna lite på mina ömma muskler och vara stolt. ^^

Idol är alltid lika intressant. Finns såna människor alltså. Som den där vitklädda tjejen som var lite svartmålad och hette Diana typ, bröt på finska...
- Är du vår idol? frågade juryn.
- Ja, svarade hon.
- Varför?
- Ni är underbara allihopa.
Eh? Och hon fortsatte;
- Den här lilla grejen ska hjälpa mig att vinna, sa hon och visade upp en liten mus lr ngt.
Visseligen skulle ju det där kunnat vara jag.
- Och så tog jag med mig Gösta här, min bästis. Han hänger alltid med.
Men det där...ni är underbara allihop?! Intressant formulering.

Humor på bussen:
Gubbe runt 55 som ser allmänt sur ut sitter längst fram bakom chauffören. Han tittar upp på displayen där de står om någon tryckt på stopp, vilket ingen gjort. Han ser sig omrking efter en knapp, hittar ingen. Han reser sig upp och ska hitta en knapp, men för sent. Bussen åker förbi hållplatsen. I ren frustration springar gubben till dörren och sparkar på dörren. Oj! Kul! Haha det gjorde resten av min resa. Jag gick av vid nästa, precis som gubben. Han såg inte så munter ut.
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
Skrämmande sant!