Här kommer då ett inlägg utan ESC-snack. Folk måste ju få veta vad som händer i mitt liv, och det kommer lite i skymundan då det är såna här stora events på gång.
Okey, idétorka direkt. Det där jag inte får skriva om är ju mitt liv ;-) Aja, är iaf rätt så trött denna fredagkväll, försöker desperat komma på ngt att göra för att inte somna jäättetidigt. Inte så sugen att kolla på de där Talang 2007 direkt. Istället är jag inne på skatteverket.se. Jag måste lämna in ngn grej till arbetsgivarna i sommar, så dom inte drar så mycket skatt. Men jag hoppar det ändå.
Det är ju en stor värld vi lever i. Men den blir mindre och mindre, inte minst med tillgången på internet. Och så bloggar man. Vem som helst kan ju faktiskt läsa detta. Och det är ju inte bara blogg, det är lunar och bilddagbok och allt. Man kan ju snoka som faen och få reda på det ena o det andra om människor man bara ser, inte känner. Kan vara kul. Iaf att vara den som snokar. När man själv blir "snokad" (det var ett kul ord) så känns de...lite skummare. Men samtidigt spännande. Folk vill veta saker om mitt liv. Höhö. Så mig gör det inte ngt att folk kollar runt. Jag har ju faktiskt valt att vara ganska öppen på bloggen, och jag står ju för det jag säger. Men att tänka orden "den här personen läser ju inte detta" är ju faktiskt ganska dödsdömt att skriva på offentliga sidor. Men vad jag vet så kan jag ju hälsa ett gäng nya läsare välkomna till min blogg:
Några av Berzans lärare ^^
Ny lärare har vi i tyskan. Alf. Honom hade jag som vikarie i åttan. Jag o Ylva brukade drömma oss tillbaks till de tiderna, han är verkligen en bra lärare! Och så, helt plötsligt på torsdagsmorgonen, står han i klassrummet! Båda ropar "Alf!" jätteglatt. Han kände inte igen oss först. Pinsamt ;-) Haha, nu tycker ni säkert det där va genomskinligt, jag smörar på bloggen :p Men jag tänkte faktiskt inte på det! Skulle komma till en mycket viktigare sak...
Det är de experiment jag och Ylva utförde under morgonens tyskalektion. Vi översatte en text på H4-planet, då vi helt plötsligt slogs av denna fascinerande fundering; Dör man om man får ett tyskalexikon, kastat från fjärde våningen, i huvudet? Detta var vi ju såklart tvungna att testa. Men vi var ju tvungna att räkna ut kraften den hade då den träffade, och för de va vi tvungna att ha höjden. Med hjälp av alla våra fysik-kunskaper, släppte vi en metallgrej ner mot marken och tog tid. Och sen räknade vi. Och uppskattade vikter. Fy fan alltså. Slutsats? Jo, man dör nog, om man går med huvudet snett så att lexikonet träffar med ena hörnet rakt i tinningen.
Vaddå hej natur?!
Och nu tror ni ju säkert att detta var ett sätt att fjäska för våran fysiklärare...? Icke, jag vill bara briljera med mina ( o Ylvas) fysikkunskaper! :)
Hihi, jag har hållit mig ifrån det där ;-) Kanske bäst o sluta skriva, annars slinker det in ngt ;p En purjolök? ;-) (Bara jag o Sara som fattar de där...om ens hon är me på de, den är lite långsökt och inte ett dugg kul egentligen)
1 comment:
Post a Comment