Fredagsfest

Jag är ännu inte riktigt euro-anpassad. Blev tidigare idag oerhört frustrerad över att jag inte kunde ta ut 900 Euro i automaten. MEN JAG HAR JU FÖR FAN 2000 SVENSKA FINA KRONOR PÅ MITT KONTO, informerade jag via vågor med hemlig frekvens den opålitliga tyska automaten. Automaten informerade då tillbaks att euron, trots diverse kriser, faktiskt ligger en bra bit över växelkurs 2,1 SEK.

Nu är jag lugn igen, inte ens ett Lidl-besök gjorde mig galen. Igår hade jag en lugn kväll för mig själv, blev en favorit i repris då jag satt vid Bundestag, drack öl och skrev ner mina tankar om världen. Jag älskar det verkligen, det är lugnande och mysigt. När det blev lite för mörkt för att skriva traskade jag vidare. Råkade hitta Tysklands 19 grundlagar (den första här intill, ännu en gång visar jag varför proffskameror är överflödiga), så det var nästa fredagsnöje. Fortsatte den icke så ungdomliga fredagskvällen med att vid Checkpoint Charlie läsa varenda informationstavla som var där.

Ni ser, det är ganska bra. Återstår att se vad resten av helgen har att erbjuda, men en sak vet jag faktiskt redan nu. Jag har varit här en månad nu. Det är en tredjedel av min tid här, det har gått läskigt snabbt och jag bara vet att jag kommer känna att Berlin inte är ett avslutat kapitel. Berlin är för stort, för bra, för snällt och för coolt för att tre månader ska räcka.

En trallitrall

Förra inlägget var det ettusenetthundraelfte. Att jag inte firade. Neej, jag firar så mycket annat. Jag är så social här, jag undrar hur länge jag håller ut. Jag var rädd för att sitta på mitt rum och...sitta. Även om jag gör det i skrivande stund så gör jag det förvånansvärt lite. Jag får tacka min hyresvärds bror mycket för det, han är för snäll mot mig. Men alltså, ja. Jag umgås. Låter lika obehagligt som det är.

Jag har ännu inte lagat mat (inte ens jag räknar det som laga mat när jag skickar in en djupfryst pizza i ugnen). I söndags var jag lite pissed off på att det inte fanns öl tillgängligt, eller jo, men då till det vidrigt höga priset 1,2 euro för en 50cl Becks. Snabbt det går att sluta vara glad över den typ 200%-ökningen av tid tillgänglig för inköp av alkohol jag har varit med om. Det är ju fantastiskt, slippa bära med sig öl till festen då det går att köpa i butiken 200 meter bort, liksom. Förvisso kall, meeeeeeeen, det är ju alkohooool, heeeye.

Men...

Baksidan är...ja, det finns flera baksidor. Jag har en gubbe som alltid när jag kommer från jobbet som sitter utanför en affär med en whirre, en öl och otäckt alkoholtom blick. Likadant, varje dag. Och han är knappast unik, så är folk. Folk tigger, spelar musik i tunnelbanetåget, försöker sälja typ "De hemlösas tidning" eller plockar tomflaskor. Samma sak där; Överallt. Tror det är uppåt 20 % arbetslöshet i Berlin, och klyftorna är så tydliga. Nu fick jag in lite för mycket, även om liberal alkohol- och drogpolitik bidrar är det väl inte enda problemet.

Slutpoäng, jag ska inte bli för långtråkig: Jag blundar för klyftorna, och det gör mig ledsen även om jag vet att jag inte kan gå runt och tycka synd om allt, för i så fall blir det synd om mitt eget liv. Äh, fan, jag kände att jag hade potential att skriva ett vackert, socialistiskt inlägg här. Och så blir det bara crap. Kanske har att göra med att jag bor i ett hem där det på ytterdörren är en bild på Lenin, Stalin och Marx överstrukna med röd färg.

Avslut med något som är...Ja, vad är det? Humor, otäckt?

Fickparkering

Igår spelade jag tyska sällskapsspel. Ungefär som svenska, fast på ett annat språk. Så exotiskt är landet jag åkt till. Blandning av Pictionary och Alias, typ, och då alla ord inte sitter körde jag på taktiken att chansa på svenska när jag trodde jag visste något. "Predikan" funkade bra, i princip samma sak. Lite senare kom jag på vad någon målade; Fickparkering, såklart. Ofta jag kan det på tyska, så jag slänger ur mig chansningen "Fickparkering".
Skratt från tyskar.
Fick = knull, på tyska. Yeeeah :)

Visste jag ju, men i stridens hetta tänkte jag inte på det.

Nåååväl, det är lördag idag och det är nästan lite kyligt. 20 grader, burriburr, men det är nog bra. Vad vill ni veta? Om jag har hemlängtan? Svar: Nej, fast det hade jag i...torsdags. Jag skulle till biblioteket, jag är hungrig på böcker, men sen glömde jag bort var bibblan låg så jag köpte två öl, satte mig på en gräsplätt (man får göra så i Tyskland utan att bli betraktad som sunkig. Försöker jag intala mig åtminstone), lyssnade på Gyllene Tider och tänkte på Sverige och allt jag har där som jag inte har här. Buuuhu, men det är över nu (lol) och jag är glad i Tyskland igen.

Ja, så får det bli. En tur till bibblan, gå till Zara och hitta en fin och billig tröja. Förvisso måste den inte vara billig då jag fått min första lön i valutan euro, men ändå.

Chaa!

Fan, cha chaaa kanske inte är upptaget av någon i Tyskland. Ska undersöka saken. Kanske kan jag bli en tysk Krillebooi.

Das rote Pferd

Ni kan ju typ ana hur mycket jag älskar att tyskarna älskar att höra och dansa inövad koreografi till sån här musik på fester. Lite annat än det fantastiska "du du du du du du du du duum, du du du du du du du du duum" - dunkandet.

Dass ist soo geil

Heeeeeeeej.

Här är jag igen. Ganska ofräsch, men på ett sexigt sätt. Det är fortfarande så varmt, så varmt här men det är väl skönt. Alltså, det är helg och vad hittar en liten macka på då? Jo, igår hängde jag med brorsan till han jag hyr rummet av, på typ...chill och fest. Häng, kanske är rätt ord. Man hänger och gör lite olika saker. Jag fick alltså hänga med han och hans polare. De var kanske egentligen för coola för mig, men jag hade kul, så det så. Det första jag gjorde var att plocka upp en kapsyl jag tappade på marken. Konstiga blickar från coola killar.

Nej, jag predikar inte så mycket håll rent i naturen här, inte än iaf. Faktum är att jag glatt slänger ifrån mig ölflaskor, men det är väl för jag vet att den inom 15 minuter (inga undantag) kommer vara beslagtagen av någon av alla pantflaskletare. Aja, i parken spelade vi typ amerikansk fotboll, fast en soft variant. Haha, jag känner mig så cool. Sen blev det mörkt, och då drog vi till ett undergroundparty där, enligt säkra källor, minst 85% hade rökt på. Dessutom var det fyrverkerier i luften, trodde jag. Egentligen var det coola blixtar som då och då lyste upp natthimlen. Nahw.

Sen kom vi till en bar. Där fick jag välja en låt, så grattis Eric Saade, jag har nu hjälpt dig en bit på vägen mot en internationell karriär.

Så jag får lite kompisar iaf, det är bra. Det är förresten mycket bra att råka säga "Ich habe am Sonntag Geburtstag", för då säger alla yeeeeah, ska du fira?, och jag bara na, vet inte, och då säger folk jooo, häng med oss tralalal. Kanske inte tralalal, det är inte så tyskt.

Idag ska jag shoppelishoppa litegrann. KaDeWe ligger 10 minuters promenad härifrån, ska försöka hitta något fint där. Men först: Smulpaj och grädde.

Videoblogg

Inte för att jag säger något vettigt eller för att jag håller mobilen still men...

Bundestag + anteckning + varelse

Jag är fortfarande för dålig på att uppdatera. Ni ska veta att jag har skrapat ihop nog till flertalet emolistor, men jag kan inte hjälpa att jag hellre gör andra saker med datorn än att berätta om mitt liv. Förlåt, men bilder kan jag.

Jaha, nu är ni allt nyfikna på hur det där hänger ihop. Byggnaden är Bundestag, typ rätt mäktig. Mina 3.2 pixlar gör den kanske inte riktig rättvisa, men det är mycket kärlek i bilden. Utanför finns det en stooor gräsplätt, där jag satte mig utrustad med tre öl, en potatissallad, en baguette, papper och penna. Där satt jag, med Bundestag, fotbollspelande tyska pojkar och fotograferande turister i bakgrunden, och åt och skrev tills det blev typ natt.
Vad jag skrev är början på en bestseller. Ni lär nog inte se vad det står, därför väljer jag att publicera en av sidorna.

Sedan gick jag och natt-turistade. Jag älskar stor stad på natten med så mycket folk överallt, Trädgårdsföreningen är betydligt otäckare än de ställen jag varit på. Ännu, bör tilläggas.

Det var den kvällen. Fantastisk, ska ni veta. Sedan blev det varmt och helg. Blurk. Inget turistande denna helg heller, men väl bad, fotboll och så liite fest. Ha. Maki har vänner, åtminstone tillfälligt. Nu kanske ni tror att de vänner jag här syftar på förklarar den sista bilden, men där gick ni bet. Den sista bilden föreställer nämligen en godisorm från Lidl. Fantastiskt motbjudande utseende, men smaken är liksom baken: God.
Nää, haha.

Klippte mig idag också. Har nog aldrig varit så rädd.

Betalade det obehagligt låga priset 9 Euro och undrade vart detta skulle ta vägen. Det första som händer efter att jag bestämt sagt att han inte ska ta så mycket är att han drar fram rakapparaten och drar på sidan. Jag säger "wou wou wou", han "Das ist guuut" och till slut blev det väl gut för att kostat 9 Euro.

Jaa, det var den updaten. Jag ska videoblogga snart, har jag tänkt. Det kan ni se fram emot!

Auf gehts Deutschland, schiess ein Tor!

Jag har så vansinnigt lätt för att anpassa mig. Blott en vecka i Tyskland och min vardag är redan inrutad. Saker som i Linköping var otänkbara gör jag nu på ren rutin; Dricker mjölk till frukost, handlar på Lidl, småsnackar med de där på stan som värvar folk till hjälporganisationer och, av respekt för min lägenhetskompis, är jag inte så ungkarlsdassig jag under min tid som ensamboende ofta var.

Idag var en bra dag på jobbet. Jag börjar komma in i det nu, och dagens mailskörd var inte fy skam. Efter att ha legat på 2-4 om dagen kom jag idag upp i 9. Jo ni, det är sant. Att en person kan vara så viktig. Jag har också ätit en bratwurst idag, och älskar att de lägger korven i en minibaguette (min webbläsare förstår inte ordet minibaguette och vill ha det till "ministerutskott". Yepp). Mycket bättre och matigare (ugh, nu låter jag som Lul) än de där korvbröden vi i Sverige envisas med. Eller vi och vi. Ni, kanske? Höhö.

Annars var det naturligtvis lite sorgligt med gårdagen. Var och kollade fotbollen i Fredrichschain, en typ väldigt alternativ och cool stadsdel av Berlin. Apropå alternativ, jag älskar att så många har tatueringar och piercings här, snyggt. Men vi var ju inne på fotboll, och ja. Det var tråååkigt, men så är livet och jag har inte hunnit bli sååå tysk än så det smärtade inte i mitt hjärta. Fast i förra stycket menade jag att jag typ var tysk. Hrrm.

Whatevah, jag mår bra och ni mår säkert bra. Jag bryr mig, tänk på det om ni har det tufft. Pusselipuss.

4-0

Det var lagom go stämning i Berlin efter vinsten igår. Killen jag bor med frågade om jag ville med och kolla på fotbollen på någon pub och sen på en födelsedagsfest. Mycket annat hade jag ju inte för mig, så jag stalkade. Jag kände mig ganska tysk när jag levde mig in tillsammans med övrigt folk på puben. Schööööööön, sa man när någon tysk gjorde något bra. Som sagt, enkel seger och tyskarna verkar typ redan tro att de är i final. Hm.

Nåja, sen var det fest. Jag vill tro att jag var sådär lagom öppen, glad och pratsam som jag vill vara. Folk var iaf snälla och pratglada mot mig, så det var fan kul. Känner mig cool nu när jag varit på fest med enbart okända människor, skulle aldrig, aldrig, aldrig falla mig in i hemma i Lkpg. Men här är nya Mackan, inte rädd för att testa nya saker. Tyskarna är jävligt lättsamma, och det är så härligt att alla tycker något om allt. Inte direkt så man undviker diskutera politik i sällskap där man kanske inte känner alla, utan det är pang på, så här tycker jag!

Och tjofaderej, lite bilder. Den pimpade björnen var det första jag såg när jag kommit till u-

bahnestationen där jag bor. Jösses. Det går också lite horor här, lite läskigt men de är ganska snälla. Annars är området bra, hororna kanske gör att det ser skumt men det ska vara väldigt lugnt och ofarligt här.

Bra. God kebab finns också, mmmm. Jag har faktiskt inte lagat mat själv ännu, lär förmodligen inte hända så ofta eftersom det är så billigt att köpa ute. 3 Euro för en dagens, 2,2 euro för en Döner Kebab.

Och där har ni ett fernsehturm. Vet inte varför jag visar, hade väl inget bättre för mig. Idag blir det sola lite, även om det är alldeles för varmt för det. Pussisar!

Här är jag!

Jag är ledsen att jag inte uppdaterat er om vad som händer. Tråkigt för er att ni missat den resfeber och det tvivel jag kände på Kastrup, hur jag på min promenad hem från liten shoppingtur gick förbi lagom coola saker som Fernsehturm och Brandenburger Tor, eller vad det första jag såg var när jag kom till "min" u-bahnstation. Jag lever i nuet, därför inga utvecklingar av det förflutna.

Okej, lite då. Men vi börjar med nuet. Jag dricker öl från Lidl och äter gummibjörnar. Det känns tyskt. Har kommit in i mitt rum, känns bara bra. Killen jag bor med är så snäll, så snäll. Det är ett ganska nice läge, tror väl att det inte tar mer än 20 minuter att gå till ovan nämnda sevärdheter. Så jag är sådär vedervärdigt nöjd. Första arbetsdagen idag också. Uppklädd och fin det var jag, svarta chinos, finfin skjorta och glansiga skor, med två lökar samt ett streck på magen accessoarer. Det är liksom varmt här, över 30 grader, och jag överskattade mina förmågor att hålla tillbaks svettningarna. Jag skulle kunna fylla en månad av blogginlägg med historier om hur jag tänkte, vad jag gjorde och hur jag mådde under den där resan där lökarna uppenbarade sig. Jag avstår, avslutar med att jag till slut lökade av det mesta. Slutsats: Ljus skjorta --> Alltid linne under.

Sen är det inget spännande. Introduktion och tråkigheter. Mer spännande är att jag ska klara av min första helg här i Berlin. Inget jobb att gå till, tid att göra saker. Jag tänker turista, och det ska jag göra själv. MEN, jag vill ju partaja, men utan vänner är det lite läskigt. Tror jag blev bjuden på fest, men jag är inte säker. Annars får jag gå ut själv, så inte okej men jag är väl inte så okej.

Det var väl den första uppdateringen. Jag har faktiskt tagit lite bilder, men det orkar jag icke lägga in nu. Inte heller skriva något om det förflutna, som utlovades tidigare. Godnatt, älskade vänner!

Auf Wiedersehen!

Lyckad omröstning, ni slåss verkligen om att få visa vad ni tycker. Skitsamma, jag vet ändå att ni älskar mig. Detta är sista inlägget från svensk IP-adress på ett tag. Kvar lämnar jag allt det härliga, vackra och trygga för en värld jag inte alls vet något om. Lämnade bort lägenhetsnycklarna idag, och då kändes det lite skumt. Vafan, varför ger jag mig in på detta? Som tur är kommer jag rätt snart på svaret, och då blir jag glad. Wiiiii, säger jag, och taggar till.

Fast klart som fan jag kommer sakna Liinkan. Allt som är så självklart här, och som jag älskar att ha, försvinner liksom. Att ta en promenad med en kompis, göra vad jag vill i en egen lägenhet och att ha familj och allt sådant i närheten byts mot en osäker tillvaro. Haha, så tungt det låter. Hur som helst blir det bra. Duscha och sova, och imorgon bär det av. TjoOo!

Plats fem: Hejdå

Det närmar sig avfärd, och det betyder att flera saker jag gör är sista gången jag gör på ett bra tag. Trots att jag är en stark pojke är det lite vemodigt med alla farväl. Tidigare i veckan har jag sagt hejdå till släkt, igår var det familjen eftersom de pyser iväg på semester nu, och idag har jag skickat ned våffeljärn samt de tråkigaste gosedjuren i förrådsutrymmet. Vemodigt, som sagt. Vill inte tänka på dagen då Björn-Otto ska ned i förrådet. Kanske tar jag honom som handbagage.

Plats fyra: Varför är jag så bra?

Hittade en pärm med gamla prov och uppsatser från högstadiet/gymnasiet. Det var så bra att jag blev äcklad av mig själv. Eller, jag skulle åtminstone bli det om jag flashade högt och vilt med min klokhet. Därför är jag tyst om det, så jag kan leva i harmoni med mig själv ett tag till.

Plats tre: Stackmoln

Stackmoln är riktigt, riktigt luriga saker. Då och då lägger jag mig på min lilla gräsplätt utanför för att sola, och så kommer ett stackmoln. Det försvinner snart, tänker jag, och ligger kvar, men molnet envisas med att fortsätta täcka solen, trots att det tidigare rusat fram över himlen med en hiskelig fart. Ett stackmolns rörelsemönster saknar helt logik, är omöjligt att förutsäga, så där ligger jag i 20 minuter utan sol och känner att grannarna tittar på mig och skrattar när jag försöker schteka utan sol.

Plats två: Ge mig glitter och glamour, här där verkligheten bor

Alltså, det ger kanske inte bloggen status. Seriöst, lyssna på det. Det där var den unga, fjolliga och töntiga Macke. Nu är det annat, inget larv utan genomtänkta analyser och finurliga reflektioner över livet. Det där ska bytas ut illa kvickt. Här där verkligheten bor? Jösses. Att jag inte har skämts tidigare.

Plats ett (mest ohotade ettan någonsin): Kexet som samlar familjen

Bara det faktum att ett kex ska samla familjen är värd en förstaplats (eller är det egentligen en avspegling av det sjuka västerländska samhället; Behövs ett kex för att vi ska förstå värdet av gemenskap och solidaritet?), men reklamfilmen innehåller så mycket felaktigheter så att Sverker Olofssons soptunna rinner över. De instruerar att jag ska vrida, doppa, slicka? Äta kanske tillslut, men i reklamfilmen sitter äckliga barn och doppar kexet. UTAN ATT HA VRIDIT! Hur fan ska jag som konsument förhålla mig till dessa dubbla budskap?

Sedan är "sången" ful. Och barnen spiller mjölk också, jag blir arg. FAN, jag urartar. Ore, ore oreeeo. Huuuuh.

Låt se om veckans etta även blir er etta. Förra gången blev det...inte så. Hrrm. Puss! :)

Ich bin bald ein Berliner

Borde jag börja någon slags nedräkning? 8 dagar kvar tills jag drar, weeii. Eh, nej. Jag är för cool för sådant, jag åker ju utomlands då och då så detta är knappast något speciellt. Nej, ska jag sluta spela iskall? Fast jag är fan iskall, även om det känns lite weird att säga hejdå till folk och veta att man faktiskt inte kommer ses på en väldans massa månader.

Det ska bli intressant att se hur mitt liv blir där i Berlin. Kommer jag få vänner? Ska även jag, liksom typ alla på kontoret där jag ska jobba, ha vit skjorta? Viftar jag med tyska flaggor och skriker "Deutschland" med tusentals andra berlinare när tyskarna går vidare i fotbollsvm? Och kommer jag vara en helvild berlinare som festar på skumma klubbar ända tills morgonen gryr? Detta är frågor vi ännu inte har svar på. Fullt medveten om att ni kommer bedöma huruvida jag lyckas/misslyckas där nere på kontinenten utefter hur många nya facebookvänner med tyskklingande namn jag får tar jag mig an utmaningen.

Gonatt :)

Se mig, hör mig

Tänkte bara skriva något för att visa att jag finns. Så, då vet ni det. Cha!

Rationellt tänkande

Jag läser en så fantastisk bok. Egentligen kanske inte boken i sig är så fantastisk, det kan vara yttre omständigheter som att jag är glad för att det är lov eller för att innehållet förmedlar exakt det jag behöver höra efter två års hög(er)skolestudier (hrrrm, försökte mig på något fyndigt. Gick sådär, men jag fnissar ändå). "Social Democracy and Rational Choices" heter boken, och med meningar som "Defining rationality as selfishness may make a theory mathematically elegant, but it distances it from reality" sätter den ord på vad jag velat ställa mig upp och skrika högt under alla föreläsningar om spelteori, vinstmaximering och tron på att marknaden löser alla problem.

Så därför, mina vänner, är jag, likt vädret, på strålande humör. Ni kan få tycka att jag är vidrig, det gör jag själv. Det har gått förvånansvärt fort att slå ihjäl den första lovveckan, men jag klagar inte. Fotbolls-VM har bidragit en hel del. Peter Jihde är ju bara dålig och oseriös, och SVT har lite problem med kvinnorna. Nu ska jag inte mansgrisa, tagga ner vänner! Först och främst är jag skeptisk till att ge kvinnliga experter så pass iq-befriade uppgifter som att studera en förbundskapten en hel match, och kunna komma med kommentaren "ja, han satt ned och var lugn, förutom då det blev mål. Då blev han glad". När väl kvinnliga experter är i studion måste de ju få seriösa roller, om inte så urholkas förtroendet för den kvinnliga gruppen vääldigt enkelt eftersom den gängse fördomen är att kvinnor inte kan fotboll. Kan inte Rit-Ola kolla i den kameran istället? Jag tror nog tjejen bredvid kan analysera hon med, bara chansen ges.

Nästa skepsism riktas mot grabbigheten i studion. Mitt intryck är att Rit-Ola har väldigt lätt för att haka på och ta över ett resonemang som den andra experten, Johanna Frändén, påbörjat. Även om det kanske inte är meningen så visar det på halvtaskig respekt för hennes kunskaper, att han känner att han är bra mycket bättre på att förklara det där. Lite skärpning där, Pops och Ola.

Nu har jag fått in både välfärdssamhälle och feminism. Kan ju inte bli bättre, så vi lägger ner där. Puss och gonatt!

Samt min egen

Grynet. Mathias Holmgren. Johan Ulveson. Magnus Carlsson. Lotta Engberg. Magnus Bäcklund. Jovan Radomir. Clas Elfsberg. Magnus Samuelsson. Linda Bengtzing. Martin Stenmarck. Sist men inte minst...Kung Kristian Karlsson.

Det är okej att vara avundsjuk på mig när jag besitter ett sådant imponerande autografkuvert.

Världen finns inte längre, bara clownen mittemot

Jaaha, här sitter jag och har lov. Det var lite skumt att cykla från Liu häromdagen och veta att jag faktiskt inte kommer vara där på bra länge. Hm. Det kommer ju bli lite förändringar liksom, om drygt två veckor sitter jag faktiskt i ett rum i Berlin och...bor? Huuh, det blir nog spännande. Än så länge känner jag mig förvånansvärt lugn, men det är väl den sedvanliga coolheten inom mig som vill visa att den finns.

Då kanske jag har något att blogga om också. Jag besparar er gärna vardaglig och ointressant läsning om plugg och annat skit som jag knappast är ensam om att uppleva. Lite unikt ska det väl vara, annars känns det knappast motiverande att flasha upp det för världen. HEY, jag pluggade hela dagen. Okeey, det finns typ hundratusentals studenter som gör detsamma. Men grattis, jag är nog lite tuffare än alla dem.

Nåja, slut på bitterhet, även om jag har mycket inom mig som, inspirerad efter att sett Betnér uppträda igår, jag gärna vill få ur mig på något sätt. Fast inte nu, och definitivt inte här. Såå, vad ska jag göra på lovet då? Jag ska läsa böcker, var dag ska börja med en härlig stund i sängen med DN som sällskap, jag ska följa VM slaviskt och jag ska cykla till stora skogar där jag kan tänka djupa och smarta tankar. Kanske köpa vingar för pengar också och skriva konstiga blogginlägg med mystiska låttitlar som rubrik. Det är bra...Det är mycket bra!

Videoblogg!

Ja, ingen lär väl iaf fundera över om jag redigerat filmen så jag ser snyggare ut, för vacker kan jag inte påstå jag är. Men visdom fordrar inte skönhet.

Ooooopa!

Mina känslor för mig själv har pendlat idag. Ibland känner jag mig ganska jobbig, jag kan faktiskt ha lov nu och ändå ska jag hålla på och visa för mig själv hur duktig jag är genom att försöka plussa upp betyget på några kurser. Men sen, när jag inser vilken fantastisk teknik jag har när jag ska vispa ägg och socker poröst, då finns inte annat än att älska mig, pluggpretentiönismen till trots.

Nå, jag tycker det är kul så låt mig hålla på. Som om jag skulle ha något annat för mig. Dessutom är lov och ledighet något för svaga människor, vissa måste fixa så att samhällshjulet snurrar. Om ni tycker att jag ska sluta vara så bajsnödig, seriös och nördig så kan jag lugna er med att det är ganska halvhjärtat jag studerar. Härligt där, en gardering. Först är jag glad för att jag ger det ett försök, men om jag failar, jaa, då spelar det ju faktiskt ingen roll. Haha, jag är så underbart bortförklarande till allt som händer.

Det har ju varit sol ett par dagar, och om ni tycker min blogg tappat lite av den ambitiösa satsning, med bilder och dylikt, den hade för några veckor sedan så misströsta ej. Här har ni lite tröstgodis. Ser ni hur läckert brun Mackan blivit? Mer av det där lär ni få se i nästa säsong av Paradise Hotel. Fan, jag tycker mig se en liten valk där till höger. Vad jobbigt, nu lär jag tappa läsare. Fock.

Trala, det var nog allt för mig. Ska nog lägga upp en länk på fejjan igen. Bara för att jag vill ha uppmärksamhet och visa upp min kropp. Puss!

Vad kan passa bättre än att inleda lovet med en emolista?

Nummer fem: Kommentatorerna i ESC

Värdelöst att de var så fruktansvärt subjektiva, var är du Pekka Heino?, men jag blir både arg och tycker synd om de skämten de drar. Kanske inte synd om själva skämten då, utan de som drar dem. Typ, Edward drar det där dåliga, och väldigt gjorda, skämtet, där man läser upp typ två "svåra" utländska namn, för att sedan, inför det sista, säga "och så får vi se om jag uttalar det här rätt...Malin Svensson". Kan inte vara lätt.

Place foour: Gillaknappen

Den är så sjukt enkel att komma åt, och det finns ju inte en bekräftelseruta, "vill du verkligen gilla detta?" (i de flesta fall borde även tillägget "så pass ointressanta inlägg" ingå, men det hör inte till denna emolisteplats). Men icke. Så sitter jag där, och råkar ha gillat att den person i min vänlista det är lägst sannolikhet att jag säger hej till om vi möts, tycker om solen och precis har köpt mjölk. Hrrrm.

Plats drei: Det finns mer av mig än mediabilden visar

Jag känner mig exploaterad. Det finns en människa bakom nummer nio. Jag är mer än Brunkebergsåsen, Barbro och en liten battle med nummer fem. Nu vet jag hur svårt det är för alla idoler att tvätta bort sitt "idol"-epitet. Så, precis som de säger att de har sin egen stil och bla bla, hävdar jag; Jag är mer än "Vem-vet-mest-Marcus".

Plats two: Haribobussen

Sett reklamen? Det kommer en studsande Haribobuss med Haribobjörnen som chaufför och lyser upp en stad där det innan var grått och trist. Jag vet inte om jag ska bli rädd eller om det verkligen är paradiset, den där bussen. Min kluvna inställning gör mig arg. Ge mig ett svar, någon .

Plats ett äääär....: Solglasögon

Finns mycket som upprör. Exempelvis försöker jag seriöst inte vara cool när jag har de på, men jag ser ju på mig själv att det ser ut som jag försöker vara cool, hur mycket jag än försöker att inte försöka se cool ut. Men största problematiken är förmodligen den hur var persons snygghetskurva förändras. Man kan aldrig lita på någon i solglasögon. En utan solglasögon snygg person blir ofta bara en aning snyggare med. En som tidigare var relativt ugly kan faktiskt hoppa upp flera steg till typ knullbar nivå. Sånt där är bara läskigt, och det gör mig oerhört skeptisk.

Interaktion är viktigt för Makis Blogg, så visa vad ni tycker genom att rösta här bredvid; Vad var mest emo denna vecka? ;)
HA!