Let's start communism!

Avfärden mot München är onekligen väldigt nära nu. Helgen och de senaste dagarna har gått åt till att säga farväl till de vänner jag lyckats få här. Det är många bra personer jag lärt känna här som jag kommer sakna, men magen säger att jag definitivt kommer se dem igen.

Nåå, jag dansade ingenting i helgen. Däremot hängde jag på barer samt åt sushi. Sistnämnda var lite obehagligt, men mindre obehagligt än vad jag trodde. Det mest obehagliga var dock att jag var så obekymrad mot att pröva en ny sak, jag försökte inte ens argumentera för att äta vanlig kinamat eller liknande. Vad skulle Gustav Svensson säga om han visste hur open-minded jag blivit mot sådant där? Vidrigt, jag vet. Vad gör en ny stad med mig?

En av avskedsträffarna hade jag på en fantastiskt mysig bar med en ännu mer

fantastisk toalett, där klistermärken med budskap som ner med nazism, upp med kommunism, kapitalism är ondska och upptäck Marx trängdes på väggarna. Numera har jag ett litet bildgalleri jag kan njuta av på kvällarna, med ett smakprov här till höger.

:O:O
Råkade precis se ett facebook-event som folk verkar attenda (åh, denna engelska. Jag är så tuff). Imorgon verkar något vidrigt vara på gång:
"Vad sägs om att skapa en egen positiv dag härinne på FB där vi bara sänder ut positiv energi från våra statusar till varann?!' "

Jag har aldrig sett något obehagligare. Imorgon är det definitivt bojkott av facebook för mig. Hade detta varit emolista hade detta varit den mest överlägsna förstaplatsen någonsin. Vad fan ska folk vara glada och positiva för? Som om det finns något glatt och positivt i era liv egentligen. BAH! Nåja, försök intala er det. Jag skrattar, och inte för att sprida glädje utan ondska.

Åh, så skönt det där var. Jag är för sällan riktigt bitter nuförtiden. Meeen ja just det, omröstning. "Ingen tatuering alls" blev ägd då det var betydligt fler som ville se en tatuering, och vinnarna blev Enhetscirkeln och Eulers formel inom komplex analys. Där får jag välja, och jag valde Eulers formel. Så nu sitter jag med den på vänster underarm. 3 levels coolare än igår.

Kan varit det sista blogginlägget från Berlin. I så fall säger mitt berlinska ip-nummer cha chaa, ha det fint och tack för att jag fick chansen att administrera Makis Blogg.

Just dance

Det drar typ jättemycket ihop sig. Först en helg, sedan fyra arbetsdagar och sedan har jag gjort drygt tre månader i Berlin. Ni vet redan att jag är ledsen, och det blir inte bättre när alla jag lärt känna här inte direkt öser positiva superlativ över München. Det är dyrt, snobbigt, de pratar konstigt, liten stad, stela människor, inte öppet och soft, ingen god Döner, bla bla bla. Nååja, jag ska åka ner utan förutfattade meningar, så gott det nu går efter att blivit matad med Berlins förträfflighet en längre tid.

Berlin är alltså då motsatsen till allt det där, och vad jag kommer sakna. Tre månader är optimalt dålig längd på en vistelse, då det tar kanske två månader att komma in i livet på riktigt, hinner hitta vänner på riktigt, hitta favoritställen där jag med säkerhet vet kommer bli roligt/mysigt. Sedan har jag bara en månad att göra det där, och sen är det borta. Poff! Faaast, jag kommer tillbaks. Var så säkra.

Plugga är jag dock sugen på, har ju inte varit utan studier så här lång tid sedan jag påbörjade min framgångsrika skolgång som sjuåring. Förresten var veckan jääätteskön, typ nästan sommar (och jag vet, så var det överallt men det förringar inte berlinvädrets insats). Iofs njöt jag inte så mycket, men ändå. Istället var jag på typ världens största tågmässa, InnoTrans, och försökte vara intresserad av de senaste bromssystemen, förarinformationssystem, pro-

vade olika sorters säten och undersökte noggrant interiören hos nästa generations tyska snabbtåg. Det gick sådär, jag kände mig mest som ett barn som gick och plockade pennor, godis och diverse andra saker från de olika företagen som ställde ut. Och någon måste ju göra det också.

Snart ska jag antingen koka pasta eller köpa en kebabrulle. I så fall måste mina favvo-kebabgörare vara där. Det är en äldre man, säkert runt 65, som alltid har skjorta och slips där han står vid sin kebabstock. Han skär kebab, viker bröd, penslar sås och lägger upp grönsaker med en sådan omsorg och ödmjukhet att hela kebaben är en riktig smak- och kärleksbomb.

Ett litet tillägg ang. omröstningen...Alltså, just nu leder ju alternativet "ingen tatuering alls", men ni är ju fler som röstat för någon slags tatuering såå...Egentligen kan bara det alternativet vinna om det får mer än alla tatuerings-alternativ summerat. Det tycker jag är rimligt. Och fan, inläggets längd är ju som i fornstora dagar, och jag har mer att berätta :O Men det tar vi senare, ciao!

Lite däven, men en tatuering ska jag ha

Men, kul att jag är lite däven då. Jag tror jag borde käka lite vitaminpiller eller så, tycker alltid jag är förkyld nu. Förvisso bara min andra tyska förkylning, men ändå. Ett äpple då och då kanske inte skulle skada.

Så här sitter jag i min säng, vilket jag gjort de senaste 6 timmarna. Mycket tid att fundera på livet, läsa en bok eller lösa Rubriks kub. Eller helt enkelt titta på Die Simpsons. Jag skulle kunna fundera över det politiska spelet som pågår just nu, för det går ju inte att säga annat än att det är en intressant situation vi hamnat i. Mer orkar jag inte tänka, fan vad seg i huvudet jag är.

Jag ska iaf tatuera mig. Inte magen - den kommer ändå aldrig bli tillräckligt sexig. Underarmen ligger närmast till hands. Haha, fan vilket kul skämt det där blev då....
Så, nu när vi skrattat färdigt kan vi fokusera på själva tatueringen. Från början ville jag ha enhetscirkeln, men nu kan det luta åt Eulers identitet, . eller Eulers formel inom komplex analys, . Eller båda.

För det är vackert, utan tvekan. Tatuering är coolt, matematik mest bara häftigt. Medelcoolheten blir lagom. Jaaaja, vi får väl se. Men ja, ni läsare har ju hjälpt mig genom andra svårigheter i livet. Val av affär, val av mobiltelefon och val av straff . Så vote vote, vänner. Och ni ska veta att jag hittills alltid följt er vilja. Duktig Marcus.

Dessutom blir jag fint nostalgisk när jag länkar tillbaks till inlägg daterade 2007. Åh, min blogg, du är så fin. Vi är så fina. Och vi kommer alltid vara tillsammans, så det så.

Sorg

Det var en bra och lång helg. Jag har levt som en duktig berlinare och dansat hela nätterna och ätit Döner på dagarna. Allt det där känns ganska meningslöst nu. Att nästan 6% av Sveriges befolkning lagt sin röst på Sverigedemokraterna är så oerhört sjukt, tragiskt och obehagligt. Jag vet inte vad som är värst - om det finns så många personer som verkligen har dessa grundläggande värderingar, eller om dessa personer lurats av retoriken och tyckt att det låter bra utan att tänka efter själva.

Varje gång jag sagt "Ich komme aus Schweden" har det varit med stolthet i rösten. Den stoltheten har 5,7% av Sveriges befolkning förstört. Godnatt.

Nya länkar :)

Dags att putta ned föregående aningen pinsamma fylleinlägg. Jag hade inget att göra när pizzan var i ugnen, okej? Nåja. Detta är veckan då ytterligare två helylle-killar från Ljungsbro ger sig ut i stora världen. Kul för dem, men det bästa är egentligen att jag får uppdatera min värdefulla länksamling här till höger, då de ska blogga om sina äventyr. Den där listan är ganska inaktuell, men faktum är att åtminstone Jennys länk är så gammal att den blivit aktuell igen. Om man tänker så. Aja, med deras uppstart kanske jag kan passa på att tagga till med en nystart. Räkna antalet gånger jag har påstått det, om ni kan.

Alltså, 16 dagar kvar här. Ju mindre tid jag har kvar här, desto större är olusten inför att arbeta. Eller olust var att ta i, jag är bara inte sugen. Jag vill väl göra andra saker, och därför överväger jag nu starkt att kanske bli kvar här någon vecka in i oktober och bara vara i Berlin. Meeen, vi får se. I andra vågskålen ligger Oktoberfests sista dagar, som jag missar om jag väljer att stanna här. Jaa, was zu machen. Det blir nog bra alltihop.

Har fått en ny dos av mobiltelefons-spelande. Ni som följt mitt liv (läs: blogg*) vet att det hänt förut. Minigolf (ååååh, ge mig. Det var ett underbart mobiltelefonspel) är ju en klassiker, men denna gången har jag tack vare Lul fått tillgång till Tetris. Och det är så satans kul, jag är så satans inne i det. Så inne att jag missat min station två gånger samt åkt åt fel håll en gång denna vecka. Lätt hänt, pröva själva med Carola i hörlurarna, 45 000 i score och det kommer en jävla kub när jag är i desperat behov av en lång byggsten. Det finns annat än tunnelbana att fokusera på då.

Ledig fredag, det är bra. Alltså är imorgon sista arbetsdagen för veckan, det är ungefär lika bra. Wiii. Puuusss.

* Endast maj-06 till dec-09**
** Källa: Egen forskning. Hyfsat stabilt <15 inlägg per månad kan inte bloggen vara synonymt med liv.

Hej jag är cool

Egentligen borde jag ju skriva en facebookstatus, meeen, jaja, jag lever kvar i 2008. Öööh, kul att jag somnade på tunnelbanan. En städare schasade ut mig, väl ute på den okända stationen frågade jag, efter en hel del virrande, en annan städare var tåget mot slutstationen, Olympia-Stadion, går. Svaret var: Du är på Olympia-Stadion.
Kul. Typ som att du ska till Ekholmen men hamnar i Åtvidaberg. S¨å jag fick glatt ta morgonpendeln tillbaks. Luktade nog öl, stackars duktiga helgarbetande människor som fick lukta meeeeeeen. Och nu ringer ett alarm här i våningen, det är ju fan att det ska vara så svårt att stänga av på helgen. Tänkte förresten att nu kan jg väl icke få en kebab, men så såg jag att det va öppet. Men de städade. Så nu väntar jag på en pizza,därför jag skriver här. Fast nu är det slut på skrivande, nu ska det ääääääätas. Puuuss.

Scar, min bror. Hjälp mig

I Berlin bor det många människor. Det är nästan bara bra. Jag älskar rusningstider på t- och s-bahnstationerna, det är något med att vara en del i den stora massan, och där hela massan har lite bråttom till någonting. Nåja, där går jag och har det bra. Många människor är långsamma och virriga, men istället för att bli galen och tänka dödande tankar leker jag att jag är Mufasa när han ska rädda Simba. Jag smiter smidigt förbi, under och bredvid alla gnuer som väller fram tätt, snabbt och livsfarligt. Sen räddar jag Simba, men Scar stänger tunnelbanedörren mitt i magen på mig så jag fastnar och dör.

Jag ville bara berätta att jag tänker så varje morgon och eftermiddag. Mer blir det inte av dagens inlägg. Politik-macke är sugen, men han får fan hålla igen ikväll. Röstade gjorde vi idag åtminstone. Puss och kraaam.

Vi taggar till för val då!

Såg att fru Maud, som svar på Sahlins uttalande om att hon kan söka stöd hos mittenpartierna vid scenariot att Sd blir vågmästare, svarat att hon "aldrig i världen sätter sig i regeringen med en kommunist". Vår kära Olofsson har alltså likt Björklund anammat retoriken att skrämmas med kommunist-Lasse. Jag tycker det är fult och ganska ovärdigt en partiledare att använda sådan retorik. Att Ohly kallade sig kommunist var inte för att han tyckte Stalin gjorde lajbans grejer därborta i öst, utan att vara kommunist är en ideologisk övertygelse som knappast har att göra med diktatur och förtryck. Att Ohly stod upp för begreppets verkliga innebörd länge tycker jag var starkt, men då ordet blivit så förknippat med Stalin, förtryck och massmord var det väl inte konstigt att han tids nog var tvungen att ta tillbaks det.

Därför tycker jag det är barnsligt att Olofsson och Björklund sjunker till sandlådenivå. De är, hoppas jag, båda två fullt medvetna om vad en kommunist egentligen, men argumenterar som att Ohly är 2010-talets Stalin som drömmer våta drömmar om att slå ner den politiska oppositionen med våld. Om inte är det ytterst bekymmersamt (politikerord :D). Om Maud Olofsson jämställer krav på höjda skatter, förbud för privata vårdalternativ och skolvinster, 6 timmars arbetsdag och en betygfri skola med arbetsläger och politisk utrensning likt den i Sovjet, då har vi ett problem.

Om vi ska hårdra allt på detta sätt borde Sahlin peka på Hägglund och säga homofob, Reinfeldt kunde lika gärna vara ansvarig för kapitalismens och storföretagens utnyttjande av barnarbete i tredje världen och Björklund, ja han vill nog tillåta barnaga igen bara för att få lite ordning. Fast nej, det känns inte riktigt snyggt. Tycker Maaaaud vi ska ligga på den nivån?

Klippt

Jag har nog nämnt tidigare att det står prostituerade lite här och var hyfsat nära min gata. Ibland fnular jag lite på hur den branschen fungerar. Igår tror jag jag gick förbi gatan med de, ja, de lägst rankade hororna, helt enkelt. Så de såg ut. En gick och åt chips, inte för att det är något slags brott som hora men särskilt sexigt är det inte...

...säger han som en gång kommit med cheeseburgare i munnen och ytterligare en i handen till första daten. Nåja, nu kanske ni inte alls undrar varför jag gick förbi en sådan skum gata, men jag berättar ändå. Jag skulle till frisören, än en gång. Första gången kom ju rakapparaten fram, andra gången bestämde jag mig för att vara mer försiktig och därför blev inte så mycket klippt då. Och denna gången så...eh, ja, myyycket hår försvann. Framförallt i nacken, det övriga funkar men det här med nackar. Där åkte allt bort. Jag kunde blivit bitter och lipa, men är det inte. Jag har gått igenom det där förut, det brukar lösa sig. Så därför är jag bara glad. Rutin.

Har förresten träffat en här som pluggat ett halvår på Liu. Världen är liten. Annars hävdade gräs-sökande östberlinare att svenskar är knarksugna. Är vi sådana? Du kan vara, inte jag. Annars börjar detta bli en väldig vardagslunk här. Måndag till torsdag är generellt inte jättespännande, och känslan inför det är lite sådär. Ena sidan säger att jag borde hänga med ovan nämnda östberlinare och ha kul, kanske inte gräs för mig men ändå vara lite crazy. Den andra säger att jag mår ganska bra med jobb, laga mat, ta en promenad, mysa med dator och sedan sova. Galen kan du vara på helgen. Och så får det bli, även ikväll.

Mys!

Långhelg

Aaalso, jag mår lite illa av mig själv just nu. Denna söndag har bara varit vidrigt inproduktiv. Lång och kanske välbehövlig sömn, och sedan...öh, ja? Jag har stapplat ut till köket och ordnat kaffe, pulvermos och en väldigt fin fabriksproducerad hamburgare. Sen har jag tittat på Scrubs samt försökt lära mig lite Lejonkungs-låtar på tyska. Druckit jätteäcklig budget-cola också. Var håller du hus, Euroshopper? Fast till de tyska lågprismärkenas försvar bör sägas att deras pulvermos är himmelskt gott. Där måste tyskarna vara typ världsledande.

Arbetsdag imorgon, jippiijaja.
Eh, nej. Jag blir mer och mer otaggad på arbete, men jag tänker att det är bra då det bör betyda att jag har det trevligt under ledighet. Tog ledigt i fredags (betalt? Javisst, myycket bra) och har levt loppan i dryga 3 dagar. Eller ja, att räkna med idag som att leva loppan kanske är att ta i.

Igår åkte jag förresten Europas snabbaste hiss. Den var...snabb. 24 våningar på dryga 10 sekunder eller så, typ crazy. Åh, jag älskar att jag är så utförlig i mina beskrivningar om vad jag egentligen gör här. Alltså, det börjar bli kallt också. Det är lite dumt, för när jag åkte där mitt i värmeböljan tänkte jag ju att jag är på väg till sydligare breddgrader, där behövs på sin höjd en tunn vårjacka för att hålla sig varm. Så jag har liksom med mig ~6 t-shirts, två lite tjockare tröjor och en vårjacka. Och så flertalet skjortor. Med det ska jag stå mig fram till jul, typ. Eller så köper jag ny jacka, det är ju inget omöjligt problem. Ändå, lite tokeri.

Bad romance

Har en såndär kväll fylld med känslor. Gråter för lite allt möjligt, och ibland helt oprovocerat. Det blir inte bättre av att jag tittar på König der Löwen, Lejonkungen på tyska. Samtidigt är det mysigt att gråta, det är nog bra att lyfta på locket och släppa ut lite saker så att man återigen kan fokusera på att tränga bort ensamhet och annat skit.

Annars är jag lite frustrerad på mig själv. När jag går till jobbet på morgonen älskar jag känslan av viktighet jag ändå tycker jag utstrålar där på t-banan. Det är supermysigt att säga "Morgen" till receptionisten för hela byggnaden, en fru som sitter vid ett skrivbord i ett 15*35metersrum, som med 6 meter högt i tak förutom fru och skrivbord är tomt. Men, jag är lika förälskad att i att komma hem och snajda om till Trashmacke ,som har Converse och visar kalsongerna. Det är härligt med lite olika stilar. Det var en härlig förvåning som några kollegor visade när de med lite avsmak pratade om de östliga delarna i Berlin, alla knarkare och alternativa människor, och jag inflikade att jag tyckte det var hellajbans, och att jag gärna hängde där på klubbar eller barer.

En annan sak jag tyckte var hellajban var en sandhög som någon hade format till en dinosaurie och skrivit en lapp med typ "Ich bin Roland, der deutsche Dinosaur". Det var så kul att jag stannade upp och fnissade helcreeepy för mig själv. Jag fick en liten deja vú där, då jag hade mött en precis sådan typ som fnissade för sig själv tidigare under dagen.

Idag om en månad sitter jag förresten i München och skrålar. Eller sitter, om jag inte vill mista mitt mandat att vara en riktig student bör jag skråla runt på Oktoberfest. Det är ju fest! Festar gör jag även nu, och peakar med nötcreme och baguette. Goder natter.