Makis Blogg!

Plats fem: Hejdå

Det närmar sig avfärd, och det betyder att flera saker jag gör är sista gången jag gör på ett bra tag. Trots att jag är en stark pojke är det lite vemodigt med alla farväl. Tidigare i veckan har jag sagt hejdå till släkt, igår var det familjen eftersom de pyser iväg på semester nu, och idag har jag skickat ned våffeljärn samt de tråkigaste gosedjuren i förrådsutrymmet. Vemodigt, som sagt. Vill inte tänka på dagen då Björn-Otto ska ned i förrådet. Kanske tar jag honom som handbagage.

Plats fyra: Varför är jag så bra?

Hittade en pärm med gamla prov och uppsatser från högstadiet/gymnasiet. Det var så bra att jag blev äcklad av mig själv. Eller, jag skulle åtminstone bli det om jag flashade högt och vilt med min klokhet. Därför är jag tyst om det, så jag kan leva i harmoni med mig själv ett tag till.

Plats tre: Stackmoln

Stackmoln är riktigt, riktigt luriga saker. Då och då lägger jag mig på min lilla gräsplätt utanför för att sola, och så kommer ett stackmoln. Det försvinner snart, tänker jag, och ligger kvar, men molnet envisas med att fortsätta täcka solen, trots att det tidigare rusat fram över himlen med en hiskelig fart. Ett stackmolns rörelsemönster saknar helt logik, är omöjligt att förutsäga, så där ligger jag i 20 minuter utan sol och känner att grannarna tittar på mig och skrattar när jag försöker schteka utan sol.

Plats två: Ge mig glitter och glamour, här där verkligheten bor

Alltså, det ger kanske inte bloggen status. Seriöst, lyssna på det. Det där var den unga, fjolliga och töntiga Macke. Nu är det annat, inget larv utan genomtänkta analyser och finurliga reflektioner över livet. Det där ska bytas ut illa kvickt. Här där verkligheten bor? Jösses. Att jag inte har skämts tidigare.

Plats ett (mest ohotade ettan någonsin): Kexet som samlar familjen

Bara det faktum att ett kex ska samla familjen är värd en förstaplats (eller är det egentligen en avspegling av det sjuka västerländska samhället; Behövs ett kex för att vi ska förstå värdet av gemenskap och solidaritet?), men reklamfilmen innehåller så mycket felaktigheter så att Sverker Olofssons soptunna rinner över. De instruerar att jag ska vrida, doppa, slicka? Äta kanske tillslut, men i reklamfilmen sitter äckliga barn och doppar kexet. UTAN ATT HA VRIDIT! Hur fan ska jag som konsument förhålla mig till dessa dubbla budskap?

Sedan är "sången" ful. Och barnen spiller mjölk också, jag blir arg. FAN, jag urartar. Ore, ore oreeeo. Huuuuh.

Låt se om veckans etta även blir er etta. Förra gången blev det...inte så. Hrrm. Puss! :)