Personliga möten

Snackade nyss med en personlig rådgivare på telefonbanken. Kände lite att det vore vettigt att sätta mitt lilla fondkapital på något mer seriöst vis än att ha placerat pengar i godtyckliga fonder, inte sällan valda efter coola namn. Tanken var att rådgivaren skulle vara personlig, så, förutom lite sköna tips på fonder såg jag även fram mot lite socialt utbyte såhär på kvällskvisten. Fan, de har ju öppet till 23, här har jag hittat ett alternativ till det ibland en aning sövande umgänget med Fröken Ur.

Nåväl, mina förhoppningar grusades snabbt. Istället för chit-chat om hur börsen kan utvecklas, vilka länder som kan vara bra att placera i och olika spännande marknader fick jag med min personliga rådgivare genomgå ett högst opersonligt test, varefter bankens system plockade fram en fond till mig. Tack, det känns som ett unikt tips med tanke på att jag svarat på hela tre frågor för att det tipset skulle poffa fram. Så nu sitter jag här med en, i jämförelse med tuffa Rysslandsfonder, föga upphetsande värdepappersfond. Eller var det räntepappersfond?

Jaaaja, hur som helst är det snart helg och det gör mig glaad! Måste dock fixa färdigt ansökan till Deutschland. Har nu gjort mitt val; München etta, Zürich tvåa och, gud förbjude, Karlsruhe trea. Sistnämnda är bara som en jävla gardering, finns inte på jorden att jag ska till den staden.

Cha chaaaaaaaaaa!

Vet jag mest?

Men hej hej hej, som Rickard sa i inledningen till mitt (och elva andras, men de spelar ganska undanskymda roller) program. Jag gjorde inte bort mig, mer kan eller vill jag icke förtälja om min "Vem vet mest?"-medverkan. Kan dock berätta att public-service bekostade ett fantastiskt soft hotellrum åt mig och Lulle, att jag inte gillade att le in i kameran och att Rickard är fan så cool och bra.

Efter en tuff inspelningsdag har livet luffat på. Luffat, kanske menade tuffat, men so what. Jag har ingen brukbar cykel, kedjan har gått av så jag är kollektivtrafikens bitch. Inte kul, vilket heller inte förkyld är. Men varför klaga, vissa har det värre. Skolan boffar på alltså, fast samtidigt så är det väl lugnt. Känner dock ett riktigt sug efter en afton med sällskap av Ensamheten. Den ska vi ta typ på...fredag! Och banne mig, vi är ju snart där! All eventuell uppvaktning på fredag undanbedes ovänligt och bestämt.

Taking the fight

Det är visst något slags mästerskap i handboll nu, typ EM. Igår förlorade vi mot Slovenien, vilket inte gjorde mig så mycket. TV4 hade lyckats få till ytterligare en fånig studio, där Peter Jihde står och lite häftigt nu kan trycka på små rutor på en skärm. Det gjorde att jag inte gillade tanken på att han skulle få känna glädje i en så ful studio, därav min uteblivna bitterhet över förlust.

Tillbaks i skolan, halvköttig inledning men så kan det vara. Har en förkylning som liksom ligger och smyger i halsen. Visa dig, så kan vi bitcha! För att fortsätta på inslagen osammanhängande väg tänker jag berätta att mina växlar inte funkade idag, och att jag cyklade till skolan enbart med växel 3 av 21. Ingen superlattjo upplevelse.

Mer har jag inte att komma med idag. Naaatti!

Dåligt samvete

Vandrar runt med en dos dåligt samvete i bagaget. Dåligt samvete kanske inte är rätt att ha, det är ju inte jag som bestämmer över kontinentalplattornas rörelser. Det är nog bra att skolan börjar imorgon, jag har alldeles för mycket tid att sitta och tänka över livets orättvisor. Orättvisa är visserligen en definitionsfråga, men i min blogg definieras det åtminstone inte på nyliberalt vis. Nå, dåligt samvete är som sagt kanske inte berättigat, men något jag aldrig tänker bli är en i-landsmedborgare som bakom lcd-tvs, motorbåtar och märkeskläder blundar för hur världen ser ut. Ett 50kronors-sms kan du ju iaf dra iväg :)

Men, åter till saker mer i vår närhet. Funderar lite över hur mycket könsnormer som gör att jag tycker Per Elofsson är vass som expertkommentator i Vinterstudion, eftersom jag tycker Anna Ottosson, som jag tror det är som sitter bredvid, är fantastiskt sämst. Nej, de spelar inte in, försöker jag intala mig själv, möjligen indirekt om kvinnor blir osäkra i det mansdominerade gebitet. Annars ser jag fram mot att se Mattias Nilssons osannolikt veka nerver i skidskyttestafetten. Jag blir så arg, men det är ganska intressant att han alltid viker ner sig. Looser.

Naaah, vi ser fram mot skolan imorgon istället. Not. Ska förbereda mig lite inför programmeringen, huh. Macke läser programmering? Högoddsare, javisst.

Glad liten Macka

Jag mår ganska bra. I morse fällde jag en tår över den orättvisa världen vi lever i. Varför kan inte en naturkatastrof likt den i Haiti drabba oss välbärgade i väst istället för fattiga delar av världen? Sedan lipade jag lite över senaste Uppdrag Granskning, där de ny sjukförsäkringsreglerna synades, och nu till slut lite Maryl Streep med The winner takes it all.

Och hungrig är jag med. Har slutat att taktik-borsta tänderna tidigt så jag tvingar mig själv att inte bli hungrig. Nu skulle jag döda för chips, men som den numera klimatsmarta konsument jag är har jag istället morötter och en stor jävla vitkål i kylen. Jag ska baka en paj imorgon. Inte på vitkål då, utan innehållande typ margarin. Hoppas den lyckas bättre än de scones jag gjorde igår som var gjorda på mjölk för 6 kakor och övriga ingredienser till 3 kakor. Mjölet var slut, så jag var tvungen att fylla ut med havregryn för att smeten skulle få någon slags fasthet. Satan vad jag mentalt mådde dåligt av grynen och dess fibrer.

Och nu är det verkligen natt.

Pensionen är absolut

Reklam är intressant. Som den där tjejen som sitter i soffan och pratar om att kärleken är för viktig för att man ska låta slumpen avgöra, utan man ska gå in på hennes nätdejtingsajt. Varför är hennes röst så osynkad med bilden? Eller den där Cillit-bang, där den så fantastiskt klatschiga farbrorn bevisar att golvet är smutsigt genom att utropa "Men strumporna!!!".

De där reklamerna är ju mest...ja, lite pinsamma, men på något sätt gulligt okej. Sedan finns det en reklamfilm som gjort mina senaste veckor lite mer plågsamma än vad de kunde varit. Jag vet inte om det är något med reklam om pensionssparande, för när hon Lena Endre satt och snackade för sig själv på en restaurang, det var ju knappast någon höjdare. Ändå går det att leva med, till skillnad mot när Samuel Fröler lugnt och harmoniskt promenerar på en grusväg och menar att pensionen är absolut.

Jag citerar; "Ta det där med pensionen till exempel. Den är inte relativ, den är absolut. Antingen är den tillräckligt hög, eller för låg."

Jag är inte arg på hans äckligt nöjda uppsyn eller för att hans halsduk är ganska ful, även om de kanske inte lindrar min ilska. Det som gör mig mäkta upprörd är att han far med osanning! Pensionen är väl i högsta grad relativ. Vill jag ha en tid som pensionär fylld av jorden runt-resor och champagnesprut räcker förmodligen inte en pension som är lagom för att då och då kunna lyxa till det med en bingolott. Dock är det precis vad herr Fröler hävdar, pensionen är ju absolut. En pension är antingen för hög, eller för låg. En pension kan bara vara absolut om vi vet vilka preferenser som gäller, men det berättas aldrig. Pucko.

I mina argaste stunder funderar jag på att överklaga reklamfilmen till någon myndighet. Nu har jag inte riktigt energin till det, mitt liv är fullt av andra viktiga åtaganden. Till exempel så är jag kock i en tysk TV-produktion, och idag har vi spelat in tre avsnitt; Wie man Brot rosten, Wie man Pfannkuchen braten och Wie man Wein in Dreiliterkarton öffnen.

Hallo Deutschland!

Cha chaaaaaaaaa, haha. Jag kan inte säga det där utan att skratta högt Om det är ett kärleksfullt eller något annat slags skratt går inte att utröna. Jag har redan terroriserat min omgivning med min nya crush, men om någon missat är det bara att youtuba på Krillebooi för att se källan till min fnissighet.

Nåja, det finns väl annat än bloggande tonårspojkar att fnissa åt. Som tex en avklarad tenta, jabadabadooo, vilket betyder att Macke är klar för Tyskland nästa år. Väntan på detta svar har även fått Mackes nerver, som annars är av stål, att smälta litegrann. Men men, efter lite lipande så satt den där. Då gör det inte så mycket att det kanske blir en eller två omtentor jag får ta med mig från december, för de är ju inte lika viktig. Fett nice!

Jag ska väl helt enkelt dra igång den berömda spotifylistan med namnet "Lonelyparty", öppna en öl och dansa en Cha Cha. HA, så jävla vackert jag binder samman detta inlägg.

Dags för action

Med den fritid jag för tillfället förfogar över gäller det att hitta grejer att göra. Mitt lilla spelberoende har återigen gjort sig påmint, även om det inte är blackjacken utan vanliga odds som förgyller min vardag. Med resonemanget "du varken reser eller gör något kul, du är värd att lira bort lite pengar på spel, Macke" övertygar jag mig själv att detta är helt okej. Nåja, den senaste insättningen har hittills inbringat lite kulor. Nyss hittade jag ett klockrent odds, 8 gånger pengarna på att ACO skulle hamna på prispallen i eftermiddag. Lätt, det satsar vi på. Dock var oddset felaktigt, skulle vara 3 gånger, och spelet gick inte att annullera eftersom det tydligen var mitt ansvar som spelare att förstå om oddset var felaktigt. Fnys.

Precis som med min övriga bitterhet mot orättvisan i samhället väljer jag att vara upprörd för mig själv, men inte göra något i praktiken för att förändra. Visserligen har jag väl tänkt ta tag i mitt liv och försöka göra lite seriösa grejer. Tidigare har jag bara gått och sagt att när jag blir stor, dååå ska ni få se på saker. Grejen är ju att det man kan förändra är relativt - när jag blir stor kommer jag ha makt att förändra stora grejer, men det jag gör nu, utifrån mina förutsättningar, är ju relativt sett lika bra. Så nu är det dags för lite förändring, bort med tonfisk, falukorvar, chips, kött, ris och billigt tvättmedel till förmån för rotfrukter, kravmärkta ägg och rättvisemärkt kaffe.

Lol, men det är väl fan dags att jag blir den duktiga och medvetna samhällsmedborgaren jag försöker tro att jag är. Join me, and together we can rule the galaxy. Kanske kan vi även utbyta tips på fina rotfruktsgrytor.

Förresten, detta är fantastiskt. Tack Lul :) Jag älskar när Chad tar äpplet med kraften i början!

Power leads to victory!

Efter att fyran visat de nyaste Star Wars-filmerna har jag ännu en gång blivit fast övertygad om att jag är ämnad att bli jediriddare. Vid närmare eftertanke kanske det är troligare att jag blir en sithlord. Fear leads to anger, anger leads to hate. Hatred leads to power, power leads to victory, som en Sith skulle säga. Bättre det än att hålla på och vara snäll.

Ah, jag älskar att vara nörd!

Nå, förutom att hänga på starwars.wikia.com sover jag ganska mycket. Arg var jag också igår, mycket över samhällets förfall (omedvetet, men av Lul så observant noterat, illustrerat i bilden här under). Denna gång var det väl inte kapitalismen som stod i fokus, även om grundproblemet givetvis kan härledas tillbaks till detta, utan lite det som Björn Ranelid upprörde sig över i Stjärnorna på slottet. Det var väl Rosing han var bitter över, och hur inkompetenta människor får tillåtelse att figurera så pass mycket i svenska medier att de framstår som idealet för många ungdomar. Något sånt yrade han väl om, själv nöjer jag mig med att vara bekymrad över det där bloggandet.

Såg den där flickan som videobloggar och gör något slags ljud varannan sekund, Amanda eller något. Inget nytt, vet, men jag påmindes och förundrades. Är detta på riktigt? Only pain, find you will, säger Yoda till Obi-Wan när han vill ta reda på om Anakin dödade de små jediriddarna, och jag känner väl lite liknande till om jag verkligen vill veta om dessa små bloggare är på riktigt.

Nu är det dags för handling. Nu ska jag försöka möta den modebloggande generationen och visa att mänskligheten inte förs framåt av Gucciväskor, chailatte och att tro på livsuppgiften att tillfredsställa sin make. Men hur? Man borde ju möta dem på deras egen arena, dvs börja blogga seriöst om hur DUMMA de är. Kanske vore det att slå lite knut på sig själv, eftersom jag hyser större respekt för Paradise Hotel-deltagare än vad jag gör för folk som på allvar titulerar sig bloggare.

Ändå, jag ska fnula lite. Under tiden ska jag dricka lite vin på Carl-Jan Granqvist-sätt (hålla i glasfoten) och övertyga mig själv ännu mer att det jag tycker folk ska fylla sin liv med är den universella sanningen.

Tjugohundratio

Här sitter jag och mår bra, vilket jag tokigt nog gjort nästan hela dagen. Förmodligen är det vetskapen om att många ligger däckade med en fin nyårsbaksmälla som gör att jag gillar livet idag trots mycket dansande, vinande och busande igår. Det är ett så härligt ---- (ord jag letat efter i 5 minuter, kommer inte pååå), från att alla glatt skålandes hojtar om nya år och nya möjligheter, för övrigt ett uttryck jag innerligt hatar, så är allt bara tyst och lugnt.

Hos mig är det däremot fest. Har lagat min typ sjunde paj sedan typ annandagen, satan vad gott det är. En anmärkning värd att göra är att jag själv inte ätit upp alla på egen hand. Meeen jag tror banne mig det är dags för en liten dusch nu. Bjuder på en vinterbild från min och Luls lilla utflykt till Tinnerö Eklandskap. Söt-Marcus.