I´m still standing for hope & glory

Tänk så man åldras på ett år. Jag tycker jag känns mycket yngre och fräschare där. Och där sticker Ia upp ett huvud också, glada som små lärkor är vi. Saknar det där köket faktiskt, såväl som anledningen till att jag känner det där köket. Ia alltså :) 

Dessutom var jag blond då. Nu är den epoken över, och naturen har i stort sett återställt sig själv. Innan jag somnar ska jag lyssna på när Bengt-Hennings, på ett bra sätt, våldtar I was made for loving you. Och kanske dansa lite vals med B-O. Pöss. 
I´ve been fighting for my love story.