

Åh, det här är väl säkert sånt här mina föräldrar skuttade runt till i sin ungdom, rent 80-tal med en klockren refräng. Om någon av er hört låten "Okey okey", som de tävlade med typ -89, ja, där har ni grunderna för även denna låt. Stabil låt, med en bra scenshow blir det farligt.

Poff, 60 sekunder och där har jag fått min årliga p3-dos. Lite mer uppoppad och lite mer Hellström än i fjol, men tyvärr kommer det ju fungera sisådär. P3-JennyPenny ger en femma, stark tvåa från schlager-Maki.

Åh vad tråkigt. Det är väl en helt okej soul-ballad, men det händer ju nada. Nejtack, det känns som något tidigt 2000-tals bidrag från Baltikum, dock skonad från litauisk engelska.

Jaha, så ska rocken visa upp sig i schlagern igen. "Kul". Ledsen, men även om jag inte gillar hårdrock så inser ju jag att dessa gossar måste bli aningen mobbade ute i den stora, tuffa världen utanför schlagerbubblan efter detta framträdande. För det är ju så jävla tunt så det finns inte. Vart är skriken, de tuffa trummorna och tyngden som borde höra till ett hårdrocksband?

Killen som frågade om jag hade eld utanför Globen i mars 2007 ställer upp med en ballad som jag inte vet vad han vill med. Vill han vara rolig, är han seriös, sjunger han dåligt med flit? Just att, åtminstone inte jag, förstår vad hans syfte är gör att jag blir tveksam till det här. Kanske visar det sig på scen, men jag är skeptisk och låten i sig är inget speciellt. Men med lite inlevelse och passion så är det inte omöjlighet att allas vår Dr Mugg får till det.

Vill ni ha en objektiv bedömning av denna låt är nog inte jag rätt informationskälla. Men nu är hon här igen, 3 minuter ska jag stå ut med hennes småflicke-pop. Jag gillar bara sån pop när killar sjunger den! Hur som helst, nu har Amy kört samma stuk flera år. Folk borde ha tröttnat på detta, det är ingen nämnvärd uppgradering av tidigare Amy-låtar. Enda skillnaden är att refrängen känns lite seg och släpig, men å andra sidan sätter den sig. Obehagligt, nästa låt tack.

Hrrm, inte mycket bättre. Serri, gruppnamnet inger ju inte överdrivet med respekt, och deras country-blahaj gör att jag vill ställa mig framför dom och gäspa så stort jag bara kan. Kan vi inte bara enas om att munspel inte hör hemma i melodifestivalen?

Jag är helt nöjd efter en minut. Andra gången, hrm, det tar sig. Den tredje gången är jag riktigt nöjd. Och 1*3= 3, precis så lång som hela låten är, så tv-tittarna hinner inse att detta är riktigt bra. Det är mer vuxet än Cara Mia, lite mera låt än bara en bubbelgum-refräng, och verkligen inte alls olikt "Hero" (surprise, det är ju Kempe och Wikström som knopat ihop detta). Garanterat top3 i Globen, snyggt på scen och det är Moskva i vår för Måns.

Deltävlingens kvalité kan illustreras via kurvan med funktionen f(x) = 100sin(x). Med andra ord, höga toppar och djupa dalar. Det är mycket som är tråkigt, mycket som är nja och det mesta kommer avgöras på scen på lördag. Undantaget Måns, som givetvis kommer mysa sig till Globen, är det sjuuukt öppet. Jag och Gösta tippar imorgon, missa inte!
No comments:
Post a Comment