Pingisen, mitt liv :O

Åh, mina lår. Pingis må vara mesigt, men man kan iallafall få fett träningsvärk. Men det kan det väl få vara värt, jag kom faktiskt till semifinal, vann whiskeyglas (som jag förmodligen inte kommer använda till dess primära syfte än på ett par år, men då lovar jag att Johnny Walker kommer ta wirre-oskulden i de glasen) samt gick upp en klass. Jay!

Huh, jag försöker dölja för mig själv och resten av omvärlden hur mycket i mitt liv som kretsar kring just pingisen. Anledningen är att det skrämmer mig litegrann, för om jag ser mitt liv utan bordtennisen så är det inte så jävla spännande. Haha, dessutom så tycker jag det är så sjukt kul att spela. Sånt här ska jag ju definitivt inte gå ut med offentligt, men jag *host* ångrar att jag slutade vara seriös *host*. Sen fanns det ju fett med dumma omständigheter som gjorde att jag inte hade lusten, typ surt med motstånd, sämst träningsförhållanden och bla bla. Men gjort är gjort, nu får jag väl fixa ett barn jag kan tvinga att uppnå det jag själv aldrig gjorde eller kommer göra ^^

Nu vill jag ju bara påpeka att det tidigare stycket egentligen bara är blaj. Förmodligen tog någon ondskefull pingisdemon över min hjärna en stund, eller så var det Didde som hackade datorn. Hur som helst så ska jag läsa genom lite föreläsningsanteckningar, det nya plugg-livet börjar ikväll. Dessutom vill jag att ni håller tummarna för att det finns Skogaholmslimpor kvar i affären imorgon, extrapriset 10:- för 775gram lär vara lika populärt hos pensionärerna som (ursäkta pingismetaforen) långnabb i Lyckeby.

Hoppas ni inser ironin i hela inlägget. Om ni inte gör det, har ni förmodligen uppfattat allt rätt. Huh, men slut på denna höga andel bordtennis i ett inlägg.