Fan vad jag älskar mörka vinternätter. Snön knastrar under skorna, det ryker när man andas ut så att man inte kan motstå den naturliga instinkten att leka tåg, stjärnorna glimrar och lyser och man är helt ensam därute. Åh, vad larvigt det lät. Men det är också sant. Nu tänker jag inte glida in på vilja djupa tankar som flimrade runt i min hjärna under tiden jag låg mitt på en fotbollsplan och stirrade upp mot stjärnorna. Eller okej, jag kan väl berätta. Jag lekte att jag var Simba, och Mufasa berättade för mig om alla kungar som vakar över mig däruppe i stjärnhimlen.
Så lite tid för eftertanke har jag hunnit med idag. Annars började dagen uselt. Drog på mig ett par jeans jag inte haft på ett tag, och visst kändes de lite stela men absolut ingen fara. Trodde jag.
I trappuppgången kände jag att det var halvknivigt att ta normala kliv, och när jag sedan skulle sätta fart mot busshållplatsen, då kunde jag som max ta steg som motsvarade 75% av min naturliga steglängd. Jeans-fanskapet var helt fantastiskt stela, så hela skoldagen var helvetet konkretiserat. Jag säger bara FOCK (mitt "coola" sätt att säga fuck).
Jaja. Jag ska smyga mot sängen. Men somna ska jag icke; Jag måste ligga och lyssna på när mina grannar kommer hem. Alltså, serri, det är något skumt där. De har ett barn, 3-5 år, som typ skriker, men det händer ofta att de kommer hem runt 23-23.30 vardagkvällar. Ärligt, jag tror de typ åker iväg ngn gång på kvällen, langar lite knark eller något annat olagligt, och sedan kommer de hem. Så måste barnet följa med, för ingen är kvar hemma, för alla langar knark.
Men detektivarbetet inleds imorgon.
Puuusss nattsi!
2 comments:
Det låter som ett fall för dina gosedjur!
Ja det har du rätt i. Grejen är ju att Björn-Otto är alkoholiserad, Didde spårlöst försvunnen och Gösta är mitt uppe i en tonårsrevolt. Men jag kan höra med dom :)
Post a Comment