Linköping har många gator och ytor man inte upptäckt. Idag har jag lärt känna min stad lite bättre genom att ha promenerat till staden en gång, sedan på kvällen, i regn och mörker, hem ifrån Lul i T1. Tog en rejäl genväg först från Lulle, trodde jag. Men en genväg är alltid en senväg, som det gamla ordspråket lyder. Så även denna gång.
Aja, sedan, väl kommen till Tinnerbäcksbadet, råkade jag av ngn anledning möta min buss. Egentligen hade den sista gått, och med risk att gå på en spökbuss viftade jag till chaffisen, vilket han totalt ignorerade. Där stod jag, lite ledsen och trött i hällregn och med mina gympaskor med stora hål i undertill. Men sudda bort min sura min. Med lite Perrelli i lurarna och automatiska lysen, som tändes så det kändes som man stod på en scen, vid en parkeringsplats kan inget stoppa Makis lycka. Jag ska definitivt gå tillbaks till den där parkeringsplatsen, det var sjukt kul! Någon som är på? :)
(60 minuter senare)
Shit. Inlägget blir aldrig färdigt, jag fastnade framför ett ljuvligt skådespel med naturen som regissör och med Blixt och Dunder i huvudrollerna, och bla regn och mörker i biroller. Nattens åska alltså, helt magiskt. Kaskader av stora blixtar som lyste upp hela himlen, med djupa tunga mullranden som följd. Sittande på min stol på balkongen, insvept i täcke, känner jag mig väldigt ynklig. Precis som resten av människosläktet gör. Vilken makt den har, naturen. Det finns sådana krafter, sådana energier...Jag blir helt hänförd. Jag kan bara sitta som åskådare och visa vördnad för det makalösa som naturen kan frambringa.
Så. Lite...töntigt. Men så är det ju också Makis Blogg du läser på.
No comments:
Post a Comment