Ondska i världen!

Det är heeeeelt psycho, men jag lovar att det gått hål på typ fem strumpor idag. Det är helt makalöst, man blir ju arg men kan inte undgå att imponeras över att man uppenbarligen använder alla strumpor lika mycket, sliter de lika mycket eftersom man köper de samtidigt, och de går sönder samtidigt. En naturlag i klass med gravitationslagen.

Efter detta konstaterande försöker jag dyka in i mig själv. Hur mår jag egentligen? Den spontana känslan är trött, lite sur på ett enträget myggbett samt aningen träningsvärk. Men ska vi dyka djupare in i Makis hjärna?
Nae va. På denna blogg yttras inga djupa ord om hur man mår eller så. Vi nöjer oss med lite bitterhet pga mina helvetes-myggbett. Har försökt med allt, att kryssa dem, tuggat, kliat sönder och använt salvan från Thailand som förlamar hela armen bara från en liten klutt (klart sådana preparat är receptfritt där ;P). Så, jag får fortsätta vara bitter.

Men visst kan det finnas folk som har det värre. Den där Engla är det ju ett jävla tjat om nu, man får massa msn-utskick om att det är så synd, man ska tända ljus (ops missade det) och så får man sms med tyck synd om Engla-budskapet. Jag säger ju inte att det inte är synd om Englas anhöriga, och det är ju givetvis en sjukt tragisk historia. Men...
Jag tänker lite på hur sjukt skyddade vi är här uppe i Norden och västeuropa. I stora delar är sådana händelser likt Engla-grejen, om inte vardag, så nog är det ungefär lika vanligt förekommande som dumma förslag från vår borgerliga regering? I genomsnitt ett par om dagen alltså. Vad gör vi för dessa barn? Nej, vi ser det på nyheterna, vi konstaterar att "Usch vad hemsk världen är" och går och lägger oss för att sova utan vidare funderingar. Men så fort detta händer innanför våra härligt stora murar till västvärlden, då blir det panik. Alla blir vilda, upprörda och vill visa vad de tycker direkt.

Sjävlklart behöver de stödet, men jag tycker det känns aningen fånigt ändå. Jag har fått tre "skicka vidare detta sms och stöd Engla" idag. Ungefär 2 kronor har gått åt för att skicka dem till mig. Antag att hälften av alla Sveriges ungdomar får tre sms liksom jag. Jag drar till med att det finns 750 000 personer i Sverige i åldern 14-23 år, tre till var och en blir 1,5 miljoner kronor. Tänk vilken skillnad det skulle kunna göra för tusentals barn i Afrika. Om vi nu skulle bry oss om dem.

Och hej, nu blev det allvarligt. Ska nog pallra mig iväg mot sängen nu, känner inte att jag har så mycket att bidra med till världen under detta dygn. Imorgon är en annan dag, förhoppningsvis.