Detektiv Gösta och den stora cerat-kuppen

Ännu en dag till jobbet. Samma visa dag ut och dag in. Upp och hoppa ur sängen, borsta tänderna och käka havren till frukost. Jag är så förbannat trött på mitt liv. Jo, det är jag. Trött på allt. Jag vill härifrån, slippa mina arbetskamrater, slippa gå upp så tidigt om morgnarna, slippa alla jobbiga fikaraster där vi bara pratar om helt sjuka saker.
- Gösta! Gösta! GÖSTA! Du verkar ju helt borta, grabben! Välkommen tillbaks från semestern! Det måste kännas underbart va? Nu när solen tittar fram för första gången, så sitter du härinne på ditt kontor. Knasigt du.
Diddes lite för gulliga stämma väckte Gösta ur hans drömmande. Fjollig röst och Darin...dessutom har han rosa basker på sig idag, herregud, tänkte Gösta.
- Ehm, jojo...
- Vi tänkte ta en extralång fika nu direkt, bara för att få höra dig berätta om allt spännande du har gjort. Vi vill höra allt om dina långa skogsvandringar, så kan jag berätta om min Darinkonsert och Björn-Otto åkte Små Grodorna när han hälsade på hemma!
- Mhm det blir nog mysigt...Hoppas ni köpt fint fika?

- Didde är så grymt klockren vad gäller fikat alltså.
Björn-Otto lyckades få fram ett par urskiljbara ord trots tre mazariner i munnen.
- Men han borde brygga bättre kaffe...Jag tycker det känns obehagligt att dricka Arvid Nordqvists kaffe, det känns på något vis som att man är en tjuv. Vi tar ju hans kaffe? Nej, jag kan inte dricka det avslappnad.
Maki Junior suckade, sippade på kaffet och la av ett råm.
- Ursäkta, sa han...
- Ursäkta dig för ditt råm eller din dumma kommentar vad gällde kaffet? frågade Gösta, som precis kommit in i rummet.
- Ooh Gösta! Som vi saknat dig, sa Rådbjer och slängde sig om halsen på sin medarbetare.
- Verkligen desamma, sa Gösta med korsade klövar.
- Berätta berätta nu, vi vill veta allt om skogen! Är det blåbärssäsong i år? Björn-Otto var nästan i extas.
- Jodå, jag ska berätta. Men först måste jag ha lite cerat, fan vad jag är narig.
Gösta öppnade sin cerat-box, där han tog fram sitt ACO-cerat. I samma sekund som han skulle föra ceratet mot sina läppar utbrister han;
- Mitt cerat är slut!
- Men kom igen, du kan ta mitt...Jag vill höra dig berätta, sa Didde.
- Jag vill inte låna ditt cerat, jag tycker det är äckligt, sa Gösta på ett relativt aggressivt sätt. Jag vill ha mitt eget! Nu nu nu!
- Men kom då Rådbjer, vi går ner till ICA nere på torget och köper ett nytt, sa Björn-Otto.
Suck...Vissa blir tjuriga då dom har mens, andra då dom inte fått sitt kaffe eller knark. Gösta blir galen om hans cerat är slut. Intressant chef vi har, minst sagt, tänkte Didde.

En kvart senare kom Rådbjer och Björn-Otto inrusande i fikarummet och skrek i en mun.
- Ceraten var slut!
- Vi kollade på Apoteket, Ica, Coop och DjurMagazinet...sa Rådbjer.
- Men det var slut överallt, fyllde Björn-Otto i. Eller ja, det fanns ju Lypsyl...Men det vill vi ju inte ha!
Gösta fick något mordiskt i sin blick.
- Jag skulle kunna döda för ett cerat. Var är mitt gevär?
- Eh...i ditt skåp, tror jag, sa Didde.
- Var är nyckeln till mitt skåp?
- Du lade den i bastuaggregatet.
- Varför gjorde jag det?
- Du tänkte att du var smart för att ingen bastar när det är så varmt ute, och så är det ingen som letar där, sa Didde.
Ett tyst "Oj" hördes från Maki Juniors hörn.
- Vad har du gjort nu, Junior? frågade Gösta.
- Jag hade några KOmpisar från Finland här i mitten av juli...
- Men det är väl själva fan! Och ingen extranyckel har vi väl heller. Då blir det inget mord nu, synd synd. Vad ska vi göra? Jag måste ha ett cerat, annars tappar jag väl mina horn.
- Som du aldrig haft, muttrade Maki Junior och pillade lite på sina egna.

Helt plötsligt fick Rådbjer en snilleblixt.
- Vi ringer till varenda cerat-fabrik och säger att de ska skicka cerat hit!
- Jamen det är ju en bra idé! sa Björn-Otto. Låt oss se vad det finns för märken.
- Okey okey, vi måste strukturera, sa Gösta bestämt och som den ledarälg han är.
- Jag ringer ACO, Björn-Otto tar Nueva. Didde får ta tag i Försvarets, Junior, du tar Labello...Rådbjer, ta något av lyx-ceratmärkena du. Frågor?
Alla satt tysta.
- Bra, då börjar vi arbeta. Samling här om en kvart!

15 minuter senare satt fem nedstämda djur i fikarummet. Ingen hade fått svar någonstans. Faktum var att signalerna inte ens hade gått fram.
- Det måste varit någon som skurit av telefonledningarna till cerat-fabrikerna, men varför? Didde funderade...
- För vi fick ju verkligen inte svar någonstans. Jag prövade att ringa Mamma Kou, och hon svarade, så det är inte vår ledning det är fel på, sa Junior.
- Smaart, sa Björn-Otto.
- Jag fick faktiskt också svar på ett ställe...
Rådbjer drog lite på det han skulle berätta.
- Jag skäms lite för att säga det, men jag testade att ringa till Lypsyl...Och de svarade glatt, "Välkommen till Lypsyl kundcenter, om du är en av de 15 000 som i just denna sekund vill klaga på våra urusla förpackningar, tryck 1"".
- Jo men det är väl inget att berätta, alla vet ju det där. Gösta var irriterad. Näst efter älgjakt och viltskyddsstängsel, var Lypsyl det han avskydde mest på planeten Tellus.
- Nej, vi kommer ingen vart med det här. Vi får helt enkelt åka iväg till fabrikerna och ta oss an dem in real life så att säga, fortsatte han. Vi tar de två närmsta fabrikerna, jag och Rådbjer tar ACO medan ni övriga drar till Labello. Jag vill ha rapport 16.00 i mitt arbetsrum. GO GO GO!

Let´s get happy and let´s be friends, for tomorrow never ever ends, sjöng Rådbjer samtidigt som han körde. Han kör som ett svin, tänkte Gösta. Egentligen borde jag dumpa honom på Kolmården.
- Snabbt vi kom fram va? sa Rådbjer glatt.
- Gösta hulkade fram ett knappt hörbart "Ja" nerifrån diket där han stod och spydde.
- Skärp dig mes, nu går vi in.
ACO-fabriken var stor. Mycket större än vad de tänkt sig.
-Här borde vi kunna finna åtminstonde ett litet cerat, sa Gösta.
Öppet var det, så de kunde enkelt klampa in. Men väl inne fanns det ingen i receptionen som kunde ta emot dem.
- Jag tror de kanske har lunch, funderade Rådbjer. Men vi går väl in mot fabriken?
De följde skyltar där det stod "Mot fabriken". Till slut kom de fram till en stor dörr som var låst. Ingen av dem hade varken portkod eller kort. Rådbjer var dock en av de bästa björnarna i landet på att dyrka upp dörrar. Han lade sig på knä framför dörren och rabblade högt en, för utomstående, helt obegriplig ramsa som avslutades med ett "Amen". Helt plötsligt lyste lampan, som tidigare blinkat rött, grönt. De öppnade och gick in. Rådbjer lyckades än en gång dyrka upp en dörr!
- Hur i hela friden gjorde du det där? frågade Gösta.
- Äh, jag berättade bara för dörren hur snygga lister han hade. Och att han hade ett av de finaste handtag jag någonsin sett. Dörren ville att jag skulle ta på det, och visst var det jätteskönt?
- Eh, jodå...Men kolla där!
Gösta hoppade till och älgade bort mot en person som låg hopkrupen i ett mörkt hörn. Gösta kände efter pulsen.
- Han andas och hjärtat slår, men vi måste ringa ambuland. Gör det, Rådbjer!
- Jag är detektiv Gösta, vad är det som har hänt här egentligen?
- Ööh...öh...L....Lyy...
Den skadade mannen kämpade för att få fram några ord.
- Ly....Lyyyypsyl....Ddd...Lypsyyl toog...
Det var vad mannen orkade med. Han svimmade i Göstas klövar, och i samma sekund kunde man höra ambulansernas sirener...
Gösta tittade på Rådbjer och sa:
- Fallet börjar få lite struktur, tycker du inte, Rådbjer?

----------------------------------------------------------------------------------------------

Första delen av Detektiv Gösta och den stora cerat-kuppen är slut. Vad är det som har hänt med alla cerat? Vem ligger bakom mysterierna på ACO:s fabrik?? Och hur går det för Didde, Junior och Björn-Otto på Labello? Svaren får ni i nästa del!