Tårar på Lantmäteriet

Dagens stora snackis på jobbet var inte Morden i Midsumer (Midsumer murders lr va de ska heta, Lul :p), de va inte Allsången. Snackisen var heller inte den om att jag blev ägd av en 13-åring på tennis på tisdagskvällen (bilder och kommentarer ser ni på Luls bilddagbok, 10 juli, tro dock inte på allt som står ;-) ). Nej, det alla pratade om var detta youtube-klipp, som någon på ngt sätt hittat.

Får ni inte rysningar? Rinner det inte en tår på er kind? Eller är det bara jag som är så fjolligt sentimental och tycker att sådana här grejer är bland det finaste och mest rörande som finns?
En mobiltelefonförsäljare som haft en jobbig uppväxt och som, ärligt talat, kanske inte är den, till ytan, skapelse Gud är mest stolt över att ha skapat. Och han bara kommer in, och dominerar. Det är så fint. Det är...obeskrivligt! Kan tänka mig att det rann flera tårar uppe på kommunlantmäteriet, och helt plötsligt var hela kontoret frälsta i opera. Och framförallt i Paul.
Absolutely fantastic!

Puh. Men från en känsla till en annan, nu ska jag slåss lite med min mp3. Den bitchar som få. Den har varit en god vän, men nu vill han ha semester. Har han inte frågat efter, men han tog ut den i förrgår. Helt plötssligt är varenda jävla låt borta! "Spelllistan är tom" stod det överallt! Från 1100 låtar till null, poff. Nästa dag jobbade han typ åtminstone 1%. Då fanns iaf 12 låtar. Men nu är det krig.