Strumpan Lars dör. Övriga strumpor i strumpfamiljen blir oerhört ledsna. Tillslut tar Olle fram sitt rakblad och börjar snitta. Han snittar bara för att han känner att han vill få ut sorgen över "Lasses" död på något vis. Olle kommer fram till att rakbladet är en ganska effektiv metod. Han berättar för sin kompis, Sussi, och ber henne prova. Sussi tycker det är obehagligt, men inser även hon att det faktiskt är skönare att tycka synd om sig själv efter några hugg. man glömmer ju bort Lars tragiska olycka, där han blev tvättad i 85 grader.
Efter några dagars skärande har både Olle och Sussi fått stora hål. Olle och Sussi är tvungna att få vård, men vården säger att nej, vi kan inte laga er, och istället blir Sussi och Olle slängda. Detta utlöser en kedjereaktion bland alla strumrötter. Alla blir förbannade på den byråkrati som råder, där man bara slänger individer hur som helst. Alla strumpor börjar skära sig med rakbladen, som en protest. Till slut är varenda strumpa obrukbar...
Byråkratin köper in nya strumpor. Kanske går det bättre denna gång?
Ovanstående berättelse har faktiskt ett syfte. Jag vill få fram att strumpor är lömska jävlar som man inte ska dumma sig med. För faktiskt, så är det så, att går en strumpa sönder, då kan man ge sig fan på att de flesta också gör det inom en till två veckor. Det är ett intressant fenomen, det där, och jag kan inte förklara det på annat sätt än med ovanstående berättelse. Om det var emos eller strumpor som kom på idén om att skära sig, låter jag vara osagt...
Jag har använt orden "emo" och "rakblad" ganska mycket på senare tid. Jag är fascinerad!
- Vad fint du ritar. (sagt helt seriöst till en person som verkligen ritar fint.)
- Va? Tycker du? Det där är ju jättefult!!!
- Neee, shit, de snyggast jag sett! (för det är verkligen grymt!)
- Amen...typ de sämsta jag nånsin ritat...
Det där är ju typ det meeeest irriterande som finns! Liksom, hey jag vill vara bäst, jag vet att jag är bäst och jag skryyyyter sååååå gärna om det. Ett tack bara?
Men den hemska är ju när man själv kommer på sig själv med det. SOm efter fotbollen, ngn sa att "va bra du va, Marcus".
Men neeeej, det var jag ju inte, jag kan ju bättre. Men hallå, varför inte bara säga tack? Även om jag vet att "jo, jag kan bättre", så behöver jag ju inte säga det? Var glad och visa uppskattning över att någon uppskattat det man gjort ffs!
Piuf. Nu har jag vart arg på mig själv. Nu ska jag inte vara mer arg.
Bara glad. Vem kan vara annat då det är Vattendag, friluftsdag me biologin, imorgon. Och nu jävlar, ska jag visa hur intresserad och duktig jag egentligen är på biologi! Mohahah, akta er skogen, här kommer jaaag :D
No comments:
Post a Comment