En SJ-brat

Linköping är en intressant stad. Med mycket intressanta individer. Och framförallt på rese ser kan man se både ditten och datten.

Som igår eftermiddag. Jag o Isabel satt och väntade på bussen i tågväntesalen. Så ser vi värsta killen komma in, typ 20, en riktig Stureplanskille med blont, bakåtslickat hår och en jävla mahcoattityd och, tja, riktigt snygg. Går in med enorm pondus, och wow tänker ju vi. Tills vi ser hans skärp och väst under jackan. En sån där lila SJ-väst och ett skärp där de hänger biljettklippare och allt de där en konduktör har.
Tjenare, 1+1=37.
Det gick ju inte ihop. Alltså, vilken syn. Yo yo, här kommer me, jag är störst, snyggast och...konduktör.
Så vi kunde ju inte hålla oss för skratt, utan skrattade nog rätt högt. Misstänker att han fattade vinken, för enligt Isabel såg han ut att "sjunka ihop lite" efter våra garv.
Men nej, inga fördomar mot konduktörer? Kul var också att minuten senare kom det in en, ja, vad man kan tänka sig en konduktör. Rätt tjock, flintis, typ 55, glasögon...Arbetskamrater? Konduktör-bratens framtid? :p

Nu ska jag väl klargöra (så det inte blir läsarstorm lr så :p) att jag absolut inte nedvärderar konduktörs-yrket på ngt sätt. Bara riktigt kul att se coola killen i SJ-väst. Men vem vet, det kan ju vara hans drömyrke? Och drömframtid...

Nästa intressanta person var en, rätt påverkad av något...Något. Han drack en Coca Cola då han var bredvid oss iaf. Om nu den var anledningen. Iaf, han mumlade och pratade med oss. Han verkade upprörd, men jag hörde inte va han sa för han bara sluddrade. Men han hade en snäll blick, tror han ville ha mitt medhållande så jag nickade och sa "ja, det var ju inte bra". Sen gick han, men jag tror han sa till oss att vi skulle hålla hans plats. Direkt efter var det en som satte sig där, han kollade på honom och var rädd för att han antingen skulle bli förbannad på mig eller den som snodde platsen, men istället gick han vidare och var upprörd vid några andra bänkar.

Dagens I-landsproblem: Jag måste logga in varje gång jag ska blogga. Liksom, den där "kom ihåg mig-funktionen" fungerar inte, så jag måste skriva in heela mitt användarnamn marcussjolin@telia.com och sen mitt lösenord...och det är ju fan massa knapptryckningar! Fy fan!

Jag tittar ut genom fönstret. Hela gatan är i gång och plockar grenar, målar staket och gör andra pyssliga saker. Själv sitter jag vid datorn och klunkar Coca-Cola direkt ur en 1,5 liters-flaska.
Vid såna tillfällen känner man att man verkligen gör något av sitt liv :)