Jag känner att jag börjat vara lite kaxig. Eller, kaxig och kaxig. Mer wannabe-kaxig. Liksom, jag försöker vara lite tuff, säga ngt lite halvkatigt, men direkt blir jag helt nertryckt...och jag kan inte komma tillbaks riktigt, utan då framstår jag som ännu muppigare. Och när jag inte vet vad jag ska kaxa tillbaks med (eftersom jag inte kan kaxa) så blir jag bara desperat...
Lite somn pingis. Jag öppnar med en fin loop, men bollen kommer tillbaks och jag förmår inte trycka dit den, utan ballongplockar istället upp den så att motståndaren kan smasha mig i magen. Precis så är det med kaxeriet.
Men inför vissa har jag i vilket fall pondus. Ni vet han på bussen för ett tag sen, som spelade musik högt på mobilen. Han stängde av så fort jag sa till honom. Och idag, då det var en som ställde en glasflaska på hylla i korridoren. Då sa jag:
- Hörrdö, ska du inte slänga den i en papperskorg?
- Eh, jo, sa han och gick tillbaks, hämtade flaskan och gick till en papperskorg.
Där ser ni, folk har respekt för mig.
Att de där var barn runt 13 år spelar väl ingen roll? :O
Bussen hem idag åkte fel. Det var en 522:a, och den råka svänga in vid Vreta Kloster och ta vägen som 521:an brukar ta. Haha, dagens höjdpunkt. Vet inte varför det var så kul, det bara av det. En hemsk sak som hände på samma buss dock: Jag brukar sitta och fingra på stoppknappen utan att trycka, och gjorde samma sak idag. Så, i Tornby, så råkade jag plinga då jag bara pillrade. Fick panik, framförallt efter alla berättelser man hört om busschaufförer som blir sura om ingen går av då ngn tryckt på stoppknappen, med konsekvens att man måste gå fram till honom och säga till istället för att trycka på knappen, för att ingen ska luras.
Med det i tankarna så var det en pina fram till hållplatsen. Skulle nån gå av, och rädda mitt skinn?
Då vi bromsade in slog mitt hjärta riktigt snabbt. Jag kikade bakåt, och där ser jag min räddning: Någon går av. Puuuuuh, denna gången klarade jag mig!!
Då jag skulle av testade jag min knapp, för egentligen trodde jag aldrig det var jag som råka trycka, de va Ylva som sa det var jag. Och när jag testade, var man tvungen att trycka skithårt för att det skulle plinga. Alltså, det var inte jag som tryckte. Doh! Så var jag nervös i onödan!!
Skönt att ha gjort biologiprovet nu med. Lite skumt, lite flumt men rätt okej prov. Man skulle ta reda på om Pelle Svanslös och Maja Gräddnos rimligen skulle kunna få kattungar utan svans. Det kallar jag kunskap!
2 comments:
För det första: Jo, det spelar roll att ungarna var 13.
För det andra hände samma sak med 521:an förra veckan, fast tvärtom. Den svängde av mot Berg (chauffören satt väl och halvsov), och den fortsatte till den där konstiga hållplatsen precis efter Berg, där bussen ker runt ett varv. Det som gjorde det ännu roligare var att det var ett par stycken som tänkte "men så bra, då kan jag ju passa på att gå av här". Men när dom tryckte så stannade han inte ändå, utan vände istället för att köra mot Vreta igen! Mycket roligt för majoriteten på bussen alltså :D
Det där med stoppknappen har hänt mig på riktigt. Det var på den tiden rondellerna i Tornby inte var klara, så man körde en sväng nära Skägget. Jag råkade se att det satt ett tuggummi fastkletat mellan knappen och "taket", så dumma lilla jag var förstås tvungen att testa hur mycket tuggummit klarade att man tryckte. Självklart gjorde gummit knappt något motstånd, utan släppte nästan direkt istället. Då satt man där med paniken i tankarna, "hoppas, hoppas någon går av i Skägget". Man har ju varit med om att folk har blivit avslängda om dom "fejktryckt", men som tur var skulle några snälla själar gå av där. Pulsen halverades, och så kunde man halvsova som vanligt igen.
var faktiskt en nisse som "utnyttja" misstaget, som du beslrev det, som gick av vid blåsvädret. Chauffören släppte av honom, så jag hade en snällare chaufför ;-)
Post a Comment