- Ingenting går upp mot morgonkaffet, sa Gösta nöjt till sin uppstoppade daggmask vid sitt köksbord. Tisdagen till ära hade han brett sig en riktigt fin macka med smör och ost. Han visste inte riktigt varför, men nog kändes det som en kanondag. Han nynnade med i eko-nyheternas jingel och blev upprörd över allt våld det berättades om i samhället. Han blev så upprörd över våldet att han tog sin kaffemugg och pussade den, bara för att visa att kärlek är bäst. Dock brände han sina läppar vid pussen. Gösta gnäggade till, och åkte till jobbet.
En efter en hasade sig djuren in i konferensrummet vid polisstationen. Gösta hade bestämt att en genomgång skulle hållas i den något skumma cerat-affären innan fallet skickades vidare.
- Då sätter vi igång, började älgen, men avbröts snabbt utav Björn-Otto.
- Rådbjer då? Ska vi inte vänta på honom?
- Den slöpellen för skylla sig själv om han ligger uppe hela nätterna. Är man inte i tid, är man inte i tid, fastslog Gösta och alla djuren imponerades av dennes vassa slutledningsförmåga.
Ingen vågade säga emot. Gösta gick igenom alla rapporter, och avslutade med att säga att han skickar det vidare till "en annan instans" i eftermiddag. Därför kunde inte Gösta deltaga i de övriga djurens eftermiddagsverksamhet: Att utreda ett antal mystiska försvinnanden av exklusiva hörapparater på ålderdomshemmet.
Tre molokna djur gick ut från polisstationen.
- Nej, alltså, det mååste vara något fel här va...liksom, jag har typ aldrig varit med om att Rådbjer varit sen en tisdag, sa Didde.
- Jasså inte, muttrade Björn-Otto.
- Alltså...vi vet ju att Rådbjer gärna kommer för sent vissa dagar, men det är bara då det går BRA filmer på nätterna...Måndagnätter är alltid sämst, därför kan han omöjligt komma för sent en tisdag. Det har aldrig hänt!
- Du har faktiskt en poäng, sa Björn-Otto. Så är det alltid för mig på torsdagar, för då visar Lattjo Lajban "Bananer i pyjamas" på morgonen så jag kommer för sent.
- Men hur ska vi hitta Rådbjer? Jag slår vad om att han luskat vidare i det här med ceraten, sa Didde.
- Har ni glömt att jag är Sveriges bästa spårkoussa? morrade Junior något besviket. Jag har redan hittat spåret efter hans bil, följ mig, sa han och galopperade iväg.
"Humor att se Junior galoppera", tänkte Didde innan han satte av iväg efter honom.
Rådbjer vaknade med en bultande huvudvärk. Vafan hände egentligen? Var i hela friden är jag? Kors i karamellen, jag är ju fastbunden! Klang i kantarellen, hela min päls är skitig. Tjong i medaljongen, jag är kissnödig! Rådbjer kunde dock, trots sina stora bekymmer, tänka klart. Lypsyl...just det, jag såg en plan...En avvecklingsplan för ceraten! Lypsyl hade infiltrerat små ondskefulla sändare i de andra ceratföretagens styrelsers hjärnor. Därifrån hade de styrt upp försäljningarna till Lypsyl för struntsummor. Därigenom kunde de få kontroll över varenda cerat. Och målet var alltså att förstöra alltihop. Rådbjer blev förskräckt. "Det är ju värre än varenda foppatoffel i hela världen", skrek han högt och började lipa.
Precis som Rådbjer torkat tårarna öppnades dörren i den lilla, stela cellen han satt i. In kom Miss Sylvia. Hon är ju vedervärdig, tänkte Rådbjer. Riktigt stora tänder, långa öron som hängde på sniskan och en hutlöst grotesk näsa där näsborrarna fladdrade varenda gång hon drog in luft. En blandning av bäver, kanin och elefant. Mindre lyckad mix.
- Hej Rådbjer. Du vet vem jag är, så låt mig presentera min make, Mr Lyppo.
Rådbjer kunde inte tro sina ögon. In kom hetaste av de hetaste puddingar Rådbjer någonsin sett. Inte ens när han gästspelade i barnprogrammet "Krambjörnarna" var de så söta som denne Lyppo var. Och han är ihop med den där...lymmeln! Fy fan. Rådbjer blev riktigt upprörd., men kunde ändå hålla sig till sans och han hälsade.
- Angenämt, sa Lyppo. Tyvärr lär det där bli din sista tasskakning i ditt liv. Vi kan inte riskera någonting, så det är köttkvarnen nästa. Precis som för dina vänner, som vi sett komma in i fabriken på övervakningskamerorna. Synd att de också ska behöva dö för din dumhet. Hälsa Jesus, avslutade han.
Värst vad han var len i truten, tänkte Rådbjer precis då celldörren slog igen med en stor smäll.
Två tassar och åtta klövar smög fram över laminatgolvet i Lypsyl-fabriken. Junior spårade enkelt upp var Rådbjer tagit vägen, och Didde sparkade bakdörren bakut så den föll. Vilket team de var, och så tysta också. När de nu vandrade runt i de mörka korridorerna såg Junior plötsligt Miss Sylvia och Mr Lyppo gå ifrån en celldörr och låsa.
- Visst måste Rådbjer vara där inne, sa Junior.
- Absolut, sa Didde. Vi tar trappan upp! Kom ko!
Väl uppe för trappan stannade Didde upp.
- Dumma björn...Var har han nu tagit vägen?
Samtidigt hördes ett avlägset plumsande följt av en spolning.
- Jag har ju alltid sagt att Björn-Otto borde träna sin blåsa lite oftare. Jag slutade tjata då jag kom på honom sitta och blåsa ut ljus på rummet och han sa "Nu kan jag blåsa jättestarkt" då jag kom in, sa Didde suckande.
Junior svarade med ett uppgivet "Mu". I samma ögonblick hördes ett elakt skratt. Hela korridoren var täckt av kråkor, som svävade ovanför dom. Didde gnäggade och Junior försökte rikta sitt specialvapen, att skjuta mjölk från sina spenar, mot dem men kråkorna var övermäktiga. Slutligen hade de omringat Didde och Junior, som inget kunde göra.
Efter allt lipande kom så Rådbjer på att han för två år sedan faktiskt var BM (Björnmästare) i gymnastiken. Han specialtrick var att sätta sig på sitt huvud, ett trick som inte setts till sedan den store mästaren Blint var aktiv på 50-talet. Nu tog han fram sina någoit ringrostiga kunskaper, sträckte fram huvudet och ner mot det heligaste, använde sina magmuskler och lyfte upp sig själven bit där fram och körde in huvudet under. Smärta, kände Rådbjer då hans lilla vadderade huvud trycktes mot stengolvet, men till slut nådde han till sina bakbundna händer...Nu var det bara att börja gnaga.
Didde och Junior var fast. Kråkorna pickade på Juniors horn och brände Diddes hovar. Kråkorna var så upptagna med att mobbas så de hörde inte Björn-Otto som kom gående på trappan. Björn-Otto hörde ett råmande ifrån kråkflocken, och förstod hur läget var. Nu var det dags. Nu eller aldrig. Länge hade han tränat för att få använda det, och här var det perfekta tillfället för Björn-Otto att använda sitt specialvapen. Två djupa andetag, sen frustade han högt och tog sats...
---------------------------------------------------------------------------------
Upplösningen är nära nu. Ska våra vänner lyckas befria sig själva och sedan sätta dit Lyppo och Sylvia? Håller Rådbjers vadderade huvud för belastningen från hans kropp? Och var håller egentligen Gösta hus? Missa inte den fjärde och sista delen av "Detektiv Gösta och den stora ceratkuppen".
No comments:
Post a Comment