Beeeeeeeeeerlin

Då aktuella inlägg är bristvara kan ni faktiskt alltid slå ihjäl tid i mitt bloggarkiv. Där finns faktiskt fem år av mitt liv arkiverat. Just den långa bloggtiden börjar, från att ha varit trevligt och gjort mig lite stolt, bli till en börda för ju mer jag bloggar, desto mer smärtsamt skulle ett eventuellt avsked vara.

Dock behöver vi inte vara oroliga idag. Eller jo, lite, fast av en annan anledning, nämligen ett fett åskväder som stryker sig genom Münchennatten. Hilfe! Närå, jag är cool nu. Lite av den coolhet Berlin gav mig under tiden där har nu återupplivats efter en helg i den tyska huvudstaden. Det är så olikt München, så mycket andra människor, så mycket bättre kebab, så mycket större...För att vara lite rättvis, München har bättre öl, bättre uni och är vackrare. Men ändå, ni vet att jag tycker Berlin är en coolare stad. Så är det bara. Och, det som kommer nu kommer inte utan lite, ja, stolthet i rösten: Mackan har varit på fetaste techno-klubben, Berghain. Har fått ngn slags utnämning till bästa klubb i världen, eller så. Naja.

Alltså, det var sjukt. Allt ifrån den timmes långa kön, hur vakterna bara släppte in "rätt typ" människor (jag var rätt typ, hur cool är mackan icke?), tavlor med manliga anus, själva lokalen, folket...ja till att jag, schlager-Marcus, sluter ögonen och hamnar i ngn slags techno-trance där inne. Liksom, what?!

Jaa...som avslutning på spektaklet hittade jag lite smält smör, som jag kunde smaska i mig, i min byxficka. Smaskens! Och nu är jag tillbaks i Munich. Inte allt för illa, ska sova nu och då blir allt bra. :D