Inlägg onetausend

Ryktet säger att folk väntar på mitt tusende inlägg. Anledningen till att det dröjt har mest varit att jag velat skriva något kul. Nu har jag tvingats inse att här händer inget kul, så vi skiter i att ha kul och säger hurra och grattis lite lätt, för att sedan snabbt gå vidare i detta i ordningen första fyrsiffriga inlägg.

Lugnet efter stormen, lyder nog inte ett talessätt när jag tänker efter. Före ska det vara, även om det känns rätt okej att säga efter. Fan, nu funderade jag så mycket på vad som var rätt så jag glömde vad som var lugnt, och vad som var en storm. Skitsamma, allt är en stor jävla storm. Fram tills 22 december klockan 13, alternativt 19, ska jag plugga som ett djur. Animal. I den utsträckning det finns ett liv att skjuta åt sidan för att studera, tänker jag göra det. Det ni.

Sen har visst facebook bytt utseende, vilket får folk att protestera högljutt. Det måste kännas så bra för min generation, att vi för våra barnbarn kan berätta om hur blodet pumpade, om ilskan och viljan av att skapa förändring då vi tryckte på den där knappen och gick med i gruppen mot nya facebook, precis som tidigare generationer berättat om hur de protesterade mot Vietnamkriget.

Och fan, varför lagar ingen mat till mig? Ich habe hunger, jaja, aber habe keine Lust, Essen zu kochen. Äh, minus en finne under läppen plus ett digestivekex är mitt liv jävligt bra. Minus mänskligheten, och jag kanske skulle överväga att ändra på mitt dystopiska sinneslag.
Puss i mörkret.