Nattlig promenad

Någon som vill veta något om min helg? Inte? Då lämnar vi den! 

Jag var ute och promenerade häromkvällen/natten. Lite frisk nattluft skulle göra susen för mitt nedsvärtade sinne, tänkte jag, och med Lambohovsmordet fräscht i tankarna traskade jag själv ut i den mörka natten. Det är ju inte aslattjo att ströva runt på Ågatan i mysbyxor en fredagkväll, jag vill vara för mig själv när jag går. Med tanke på att jag lägger 80% av mitt fokus på musiken i hörlurarna och 20% på vad som händer runtomkring är det nog bäst så. 
Nåja, bor man i stan är det ett litet problem. Inte för att jag är skrajsen eller så, men att gå runt ensam på natten vid Stångån eller i ngn liten skog är ju som söka upp våldtäkt. 
"Att vara modig, är inte att söka upp faran", som Mufasa säger. 

Ehrm, nåja. Ser man ett ungdomsgäng, då viker jag ju av. Inte för att jag tror de ska mobba mig (lol), utan för att jag inte orkar med deras tjat om "häng på ut, du verkar ju vara störtskön". Nu ikväll var jag mitt uppe i en tonartshöjning samtidigt som jag såg en hare äta gräs. De där 20% som jag hade kvar till omvärlden gick direkt åt till att säga hej och titta på haren. 
Med facit i hand var det dumt. 
När jag tänkte farväl till haren och gick vidare upptäcker jag 6-7 ungdomar som satt och ölade mitt på cykelbanan. Inga avtagsvägar, och jag kan ju knappast vända dom röven och springa iväg. Så jag fick, så obekymrad som möjligt, gå förbi. Igenom hela gänget. Köra slalom, gå över ett ben. 
ASSÅ GUUUUH VA PIIINSAMT!

Men det kan vara värt sånt där, är ju fantastiskt att vara i sin egen lilla värld med bara musik i tankarna. Jag trodde nästan att Herren själv talade till mig när han visade mig en såndär gatlykta som ger orangt ljus samtidigt som det var Hope&Glory-tonartshöjning. Gatljuset var exakt samma ljus som Måns hade på scen! Guds sätt att visa att jag borde axla Måns artistkarriär?